Recension

KörsbärsträdgårdenBort vemod, kvar är sorgen

NJUTBAR Tjechov. Eirik Stubøs ”Körsbärsträdgården” är en mättad, vacker dikt där repliker och blomblad svävar mot en svart rymd av osäker framtid.

Under strecket
Publicerad
Ingvar Kjellson, Ida Engvoll och Jan Mybrand.

Ingvar Kjellson, Ida Engvoll och Jan Mybrand.

Foto: PETRA HELLBERG
Annons

Stora, stora scenen breder ut sig som en ödslig tundra. Några stolar, ett bord med en espressokanna – så småningom ett piano, ännu ett bord med ett batteri champagneflaskor. Så ett stilla regn av rosa blomblad från körsbärsträden – skyar av flyktig tid som med jämna mellanrum också liknar snö.

För bara något decennium sedan var det otänkbart att spela Tjechov utan björkar, samovarer och det ryska som stabil, folkloristisk bakgrund. På 60-talet blev pjäserna symboler för en ny tid – den som Tjechov en gång anat.

Annons
Annons
Annons