X
Annons
X
Recension

Borderline Borrar inte djupt nog – blir som nästan bortglömd film

I vansinnets trakter där tid och rum inte går att lita på, där befinner vi oss i Alice Kassius Eggers nya diktsamling. Några gåtfulla enskildheter lever kvar, men energin tenderar att sippra ut i dimmiga textlandskap, skriver Jesper Olsson.

Foto: Pequod Press

Det är inte mycket som dröjer sig kvar efter läsningen av Alice Kassius Eggers nya bok. Isolerade och skimrande gåtfulla bilder som motstår förklaring – uttrar som sover hand i hand, ett ensamt äppelträd omringat av eld. Litegrann likt de drömlika resterna av en i övrigt bortglömd film, vilka vägrar att helt förlora sin lyster.

På sätt och vis är det i linje med den poetik som tycks ha framkallat ”Borderline”. Det är en bok som finner sin livsluft i upplösta sammanhang och tydliga samband. Som titeln (över)tydligt anvisar befinner vi oss i ett förbryllande gränsland som länge lockat modern litteratur, och som under de senaste hundra åren ofta lokaliserats i språket som sådant – i ett yttrande på väg mot eller bort från meningen.

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X