Annons

BorderlineBorrar inte djupt nog – blir som nästan bortglömd film

Foto: Pequod Press

I vansinnets trakter där tid och rum inte går att lita på, där befinner vi oss i Alice Kassius Eggers nya diktsamling. Några gåtfulla enskildheter lever kvar, men energin tenderar att sippra ut i dimmiga textlandskap, skriver Jesper Olsson.

Under strecket
Publicerad

Det är inte mycket som dröjer sig kvar efter läsningen av Alice Kassius Eggers nya bok. Isolerade och skimrande gåtfulla bilder som motstår förklaring – uttrar som sover hand i hand, ett ensamt äppelträd omringat av eld. Litegrann likt de drömlika resterna av en i övrigt bortglömd film, vilka vägrar att helt förlora sin lyster.

På sätt och vis är det i linje med den poetik som tycks ha framkallat ”Borderline”. Det är en bok som finner sin livsluft i upplösta sammanhang och tydliga samband. Som titeln (över)tydligt anvisar befinner vi oss i ett förbryllande gränsland som länge lockat modern litteratur, och som under de senaste hundra åren ofta lokaliserats i språket som sådant – i ett yttrande på väg mot eller bort från meningen.

Annons
Annons
Annons