Annons
X
Annons
X

Borgerligheten måste våga ta grepp om bidrag och transfereringar

Det är dags att borgerligheten på allvar gör upp med bidragsstaten. Nu måste vi slåss för att införa platt skatt och grundtrygghet, skriver Sara Skyttedal, KDU.

Den svenska välfärdsstaten tycks helt ohotad. Efter sju år av alliansstyre finns fortfarande inte någon ambition att på allvar förändra det orättvisa bidragssystem som byggts upp under decennier av socialdemokratiskt styre. Att det ska finnas en allmän välfärd i Sverige råder det politisk enighet kring – även vi unga kristdemokrater försvarar detta. Vi vill dock se ett ändrat fokus från den orättvisa och dyra inkomstbortfallsprincipen, som finansieras med den lika orättfärdiga progressiva skatten, till ett grundtrygghetssystem med de svagaste och mest utsatta i fokus.

Den mest påtagliga konsekvensen av dagens system är naturligtvis Sveriges världsberömda skattetryck. Om man räknar de indirekta skatterna är det fortfarande så, trots jobbskatteavdrag, att en normal inkomsttagare betalar halva sin inkomst i skatt varje månad. Invändningen att så pass höga skatter hämmar tillväxten, begränsar entreprenörskapet och försvårar livsdrömmar är naturligtvis högst relevant. Men den huvudsakliga kritiken mot detta är filosofisk: Det är helt enkelt orättvist att det den enskilda själv tjänat ihop i så hög grad förvaltas av någon annan.

Men en så pass gränslös offentlig välfärd får även helt andra konsekvenser som närmast kan beskrivas som psykologiska. Generation efter generation har fått lära sig att vad som än händer så finns det offentliga där och ställer saker och ting till rätta. De naturliga sociala nätverken i form av familjer, vänner, föreningar och kyrkor som historiskt sett utgjort fundamentet för den enskildes välfärd negligeras och monteras ned. Det som populärt kallas civilsamhället har i allt högre grad kommit att ersättas av det offentliga.

Annons
X

De ofantliga transfereringssystemen som ger mer till höginkomsttagaren än till den med sämre förutsättningar är svårmotiverat utifrån solidaritetsargument. Den som har mer resurser än andra bör i stället för ha rätt till högre ersättning från det offentliga ges möjlighet att teckna inkomstbortfallsförsäkringar. Genom att införa ett platt skattesatssystem försvinner också den orättvisa situation som råder åt andra hållet – där den som tjänar mer i dag inte bara ska bidra mer i absoluta termer, utan också med större andel av sin inkomst. Den progressiva skattesatsen är en effekt av jantementaliteten som fått styra prioriteringarna i samhällsbygget. En mentalitet där man inte ska tro att man är något och där flit och ambition inte ska löna sig.

Den enorma bidragsstaten har även andra negativa effekter. Vetskapen om den ständigt omhändertagande staten har resulterat i att svenskarnas privata sparande är, om inte obefintligt, i vart fall ytterst begränsat. Den genomsnittliga arbetstagaren är helt enkelt helt beroende av att lönen kommer i slutet av månaden för att över huvud taget klara av att betala sina räkningar. Visst kan man göra reformer som uppmuntrar sparande, men i första hand handlar det om en mental konsekvens av den falska trygghet svenskarna vaggats in i av bidragsstaten.

Den borgerliga välfärdsstriden har de senaste decennierna primärt handlat om att utveckla och försvara valfriheten inom välfärden. Genom skol- och vårdval har man hållit tillbaka den kontrollerande effekt som välfärden länge har haft i Sverige. Det har varit en både angelägen och nödvändig strid. Men förr eller senare måste borgerligheten också våga ta ett helhetsgrepp om bidrags- och transfereringssystemen och diskutera de skadliga effekter som det ger. Sverige är redan ett bra land att leva i. Men det kan bli mycket bättre.

Stäng

SvD:s NYHETSBREV – dagens viktigaste nyheter direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    SARA SKYTTEDAL

    förbundsordförande för Kristdemokratiska ungdomsförbundet, KDU

    Annons
    Annons
    X
    Annons
    X
    Annons
    X