Annons
Krönika

Anders Q Björkman:Bör vi tala om könslitteratur i stället för skönlitteratur?

I Nicole Krauss senaste roman ”Forest dark” dog inte Franz Kafka på sanatorium i Österrike, utan flyttade till Israel för att fortsätta sin författargärning.
I Nicole Krauss senaste roman ”Forest dark” dog inte Franz Kafka på sanatorium i Österrike, utan flyttade till Israel för att fortsätta sin författargärning. Foto: Victor Lundberg/TT

Att känna identifikation kan vara viktigt när man läser romaner. Men betyder det att en läsare bara kan känna sinnesrörelse om den som skrivit har samma kön? Är skönlitteratur i själva verket könslitteratur?

Under strecket
Publicerad

Kan en bok beröra på djupet enbart om författaren har samma kön som läsaren? På sistone har två skribenter fört fram den åsikten. Roland Poirier Martinsson, förlagsredaktör på Timbro och tidigare skribent på denna tidnings ledarsida, förklarar i en krönika i Metro att han i och för sig känner igen god konst när han ser den, men för att han ska ”hemsökas krävs identifikation”, det vill säga att konstnären är man. Poirier Martinsson berättar att han till och med aktivt väljer bort böcker, vars tema i övrigt intresserar honom, om de är skrivna av kvinnor.

Textens budskap retar säkert en och annan, påpekar Isobel Hadley-Kamptz på Expressens kultursidor, men slår därefter fast att hon känner igen sig i resonemanget. Fast tvärtom. Också Hadley-Kamptz menar sig kunna urskilja kvalitetslitteratur, men för att hon ska drabbas känslomässigt fordras att en kvinnas hand nedtecknat bokstäverna.

Annons
Annons
Annons