Recension

BoogeymanBoogeyman

Under strecket
Publicerad
Annons

Stackars mörkrädda Tim (Barry Watson) fick i unga år se sin pappa massakreras av den onda varelsen i garderoben. Ingen tror honom, och i 15 år har man övertalat honom om att hans pappa helt enkelt lämnade honom och mamman. När nu även mamman är död, åker Tim tillbaka till sitt barndomshem för att, bokstavligen, konfrontera sina demoner.

Boogeyman spelar skickligt på gamla slumrande känslor från barndomen. Det går fort att haka på Tims rädsla för något så enkelt som att hämta en jacka ur garderoben; att detta sedan ackompanjeras av ett öronbedövande muller gör förstås sitt till. Bit för bit trissas spänningen upp. Vi svävar i ovisshet om Tims mentala hälsa. Kanske är verkligen monstret bara en produkt av hans fantasi? Men filmens klimax är tyvärr en stor besvikelse. All den skräck man så förtjänstfullt har bäddat för slarvas bort med en massa barnsliga och ointressanta specialeffekter. Boogeymannen är, som så mycket annat, klart otäckare innan vi faktiskt får se honom.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons