Annons
X
Annons
X

Bonushetsen har gjort Odell fartblind

Regeringen politiserar statens företagsägande. Det sluttande planet är brant och halt.

Bonus är ett ord som har sjunkit i värde lika snabbt som börsen efter finanskraschen i höstas. Bonus betyder egentligen bra men är numera något dåligt. För regeringen har dock opinionsstormen mot bland annat SEB:s Annika Falkengren och AMF:s Wanja Lundby-Wedin kommit som gudasänd. Genom att haka på den har Reinfeldt, Borg och Olofsson kunnat plocka lättköpta poänger. I sin iver har dock finansmarknadsminister Mats Odell blivit fartblind. Det är dags att dra i nödbromsen och backa. Regeringen har gått över en ideologisk gräns.

På sommaren 2008 kom regeringen med riktlinjer för synen på bonusar och rörliga ersättningar i de statliga företagen och AP-fonderna. De var välavvägda och bra. De angav att takregler måste utformas och hur stor del av den fasta lönen som den rörliga ersättningen skulle kunna uppgå till; de var tydliga med att det måste finnas ett klart och handfast samband mellan prestation och ersättning. Så för en månad sedan kom ett medieutspel från regeringen om tvärstopp för bonusar till chefer i statliga företag. Det var fel väg och på den fortsätter man nu.

Regeringen har fått upp den populistiska ångan till den milda grad att man inte bara ska ha fullständigt bonusförbud för toppchefer i statsföretag och AP-fonder, utan staten ska också genom AP-fonderna verka för bonusförbud i företag där fonderna har investerat.

Annons
X

Det var just grov politisering av det här slaget som borgerliga debattörer varnade för under löntagarfondsmotståndet och när AP-fonderna fick rätt att köpa aktier på börsen. Och bör det tilläggas, det står i strid med skrivningarna i propositionen om AP-fonderna.

Det var illa nog att lägga grimma på AP-fondernas styrelser och förbjuda dem att själva tänka och ta ansvar i ersättningsfrågor; det är etter värre att tvinga samma AP-fonder att uppträda som åsiktspoliser i svenska företag. Bonusar och rörliga ersättningar är inget undermedel för att göra god vinst, och det finns utan tvivel osunt konstruerade bonussystem. Men det är något helt annat än att hävda att alla rörliga ersättningar till ledande befattningshavare alltid måste vara av ondo. Det senare är att gå på tvärs mot hela idén om ett näringsliv i mångfald där man prövar olika lösningar på olika håll.

Uppdelningen av AP-fondsmedlen i sju fonder utgör en viss spärr mot att de ska kidnappas för politiska ändamål. Med sitt agerande rycker regeringen nu undan det hindret och öppnar vägen för ökad politisk styrning. Vilka politiska ambitioner ska regeringen försöka få AP-fonderna att driva igenom härnäst? Det sluttande planet är brant och halt.

Stäng

PERFECT WEEKEND – Nyhetsbrevet från SvD Perfect Guide som håller dig uppdaterad på de senaste samtalsämnena inför helgens middagar.

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Vad ska Alliansen säga om en rödgrön regering efter valet 2010 bestämmer sig för att ge fonderna direktiv om att rädda företag, satsa på glesbygden eller…?

    Socialdemokraternas finansministerkandidat Thomas Östros var inte sen att haka på. För en styrlysten vänster är AP-fondsbeslutet ren och skär bonus. Östros betecknar beslutet som ett genombrott, och tillägger ”bedömer regeringen att detta ligger inom lagen så öppnar det för mycket intressanta diskussioner mellan regering och opposition om också andra viktiga signaler att ge”.

    Regeringen politiserar statens företagsägande. Den enda bonus som bonuspolitiken skapar är att den är ett handfast argument för att staten inte ska äga företag.

    Annons
    Annons
    X
    Annons
    X
    Annons
    X