Bönen räddning ur livskrisen

Många förknippar bön med tragglande av mekaniska meningar i kyrkan. För Agnieszka Zysk ledde en livskris till att bön blev ett dagligt uttryck för tacksamhet. I dag är det bönsöndag och SvD tittar närmre på bönens betydelse i en sekulariserad tid.

Under strecket
Publicerad
Foto: AP
Annons
Foto: AP
Foto: AP

Femte söndagen efter påsk kallas historiskt för bönsöndagen. Förmodligen inget som gemene man känner till eller bryr sig om. Men i en sekulariserad tid finns tecken på att allt fler söker sig till sammanhang där bön är ett tydligt inslag. För Agnieszka Zysk blev bönen räddingen när hennes ettårige son Anton föddes på Karolinska sjukhuset i Stockholm. Efter en förlossningen som förlöpte utan komplikationer kom lille Anton ut livlös och blå. Personalen tog honom genast till intensivvårdsavdelningen och Agnieszka Zysk och hennes sambo Mariusz Wisniewskis glädjestund förvandlades till skräck.

– Min sambo är läkare och gynekolog, men i den här situationen kände vi oss helt maktlösa. Instinktivt började vi be, berättar Agnieszka.

Annons
Annons

När läget fortfarande var kritiskt efter några timmar tog Agnieszka upp telefonen och skickade ett vädjande sms till släkt och vänner världen över. Det var kris och Anton svävade mellan liv och död.

– Det kändes som om jag skulle gå sönder inombords. Vi hade inte längre kraft att be. Vi behövde hjälp, säger hon.

Från England, Polen, Skottland, Tyskland och Frankrike kom sms tillbaka. Vännerna samlades i kyrkor, tempel och meditationssalar för att be för Anton. Katoliker, buddhister, shamaner, judar och ateister bad och skickade positiv energi.

– Plötsligt kändes det som om en fysisk kraft lyfte upp oss, förklarar Agnieszka. Det var påtagligt och magiskt.

Det tog några dagar, läkarnas insatser fungerade och krisen vände även om det ansågs vara stor risk att Anton skulle drabbas av skador. Idag är Anton helt återställd och Agnieszka ber dagliga böner av tacksamhet.

– Jag är så oändligt tacksam. Inte bara för att han är frisk och utan men, utan bara för att han finns till. Det räcker. Tidigare hade jag, trots en djup tro, gått ur katolska kyrkan för att jag inte ville tillhöra en kyrka. I dag går jag ofta in i kyrkor. Det är heliga platser där jag upplever guds närvaro.

Det är fredag i Stockholm. I Moskén vid Medborgarplatsen är det fullsatt inför fredagsbönen. Inom Islam spelar bönen en central roll. Fem gånger om dagen vänder sig muslimer till Mekka och ber. Hela kroppen är involverad. Alla reser sig, tar upp händerna, knäböjer för att sedan komma ner med pannan i marken. Själva rörelsen är ett tecken på hängivelsen inför gud. Att erkänna sig mindre, ödmjuk och sårbar.

Annons
Annons

Mahmoud Rahmeh, imam i Moskén i Stockholm menar att bön blir en självklarhet då vi befinner oss i kris. Men bön av tacksamhet när allt är bra är mindre vanligt.

– Vi tar så mycket för givet. De som aldrig bett tidigare börjar ofta be när någon närstående befinner sig i livsfara. Men livet är ett mirakel och man ska tacka för det minsta lilla. Vi tror oss vara tillräckliga. Men pengar, saker och karriär kan inte ge oss känslomässig lycka, säger Mahmoud Rahmeh.

Även Allhelgonakyrkan ett stenkast längre bort på Södermalm är fylld till sista plats varje söndagkväll när det är Allhelgonamässa. En mässa som sedan starten 1998 blivit en populär mötesplats för innerstadsbor som i vanliga fall inte går i kyrkan. Ett stämningsfullt inslag är mässans öppning när alla sjunger ”Herre hör min bön, herre hör min bön, svara mig när jag ropar”.

Prästen Mary Philipson förklarar Allhelgonamässans popularitet med att fler och fler inser att de behöver ett sammanhang, en plats där det inre livet prioriteras. Att se andra som man kan identifiera sig med be gör det lättare att själv göra det.

– Vi behöver bönen. Den är en längtan, ett erkännande av att man behöver hjälp och tröst, säger Mary Philipson.

Förutom i traditionella religioner finns det allt fler som söker sig till så kallad nyandlighet. Maria Karlsson är en av dem och hon ber dagligen. Hon kallar gud för kraften, kärleken, universum eller energin. Att vara i ett ständigt flow är för henne ett sätt att leva. Trots att hon bor i en tillfällig bostad så oroar hon sig inte. Hela hennes tillvaro bygger på ett fokus på det positiva och hon upplever att exempelvis hennes företag inom alternativ näringsterapi kommit till och går bra genom hennes tillit.

– Bön är inte en önskelista. Jag är tacksam, fokuserar på den positiva energin och har ett öppet hjärta. Men det får inte finnas rädsla för då fungerar det inte. Jag tror att anledningen till att bön fungerar när människor är i kris är för att de då är helt ärliga, säger Maria Karlsson.

Magdalena Mecweld

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons