X
Annons
X

Anders Mathlein: Bombnedslaget som begravde Bikini

I dag för ett halvsekel sedan, på morgonen den 1 mars 1954, detonerade den amerikanska vätebomben "Bravo" på atollen Bikini i Marshallöarna i Stilla havet. Det var en av de kraftigaste laddningar som människan har skapat; dess sprängverkan på 15 megaton översteg tusenfalt bomben som fälldes över Hiroshima.
"Bravo" var en av de sammanlagt 66 provladdningar som USA sprängde på atollerna Bikini och Enewetak i Marshallöarna åren 1946–58. Enligt speakern i en journalfilm från tiden var "bikiniborna glada över att jänkarna gav lite variation åt deras liv", men konsekvenserna av försöken blev allvarliga, omfattande och långvariga för öarna och dess invånare.
De 167 öbor som år 1946 lämnade Bikini för bombprovens skull har nu blivit närmare 2 000. De väntar ännu på att deras hemö ska saneras från radioaktivitet så att permanentboende blir möjligt. Men redan nu kommer besökare till atollen, eftersom den blivit ett av världens mest omtalade resmål för sportdykare.

Marshallöarnas 29 atoller och fem korallöar bildar två kedjor i den östligaste delen av Mikronesien. Öarna ligger utspridda över nära två miljoner kvadratkilometer, men deras sammanlagda landyta är bara 180 kvadratkilometer. Det är som om Värmdö skulle hackas i bitar och spridas ut över en yta fyra gånger Sveriges. Dessa landflisor bebos av drygt 50 000 människor, majoriteten lever på atollen Majuro, landets administrativa centrum.
En atoll är ett ringformigt korallrev bildat kring en vulkanö som under loppet av årtusenden har sjunkit ned under havsytan. Sand och grus har spolats upp på revet och bildat låga öar kring en lagun. Den här kombinationen av intensivt blått vatten, vit korallsand och vajande palmer har blivit en sinnebild för den tropiska paradisstranden.
En atoll kan vara många mil i omkrets och bestå av tiotals öar och holmar. Världens största atoll, Kwajalein, hör också till Marshallöarna och har en lagun av Mälarens format. Under 80-talet var den en hjärtpunkt i president Reagans "Strategic Defense Initiative", kallat "stjärnornas krig", och hyser fortfarande omfattande militära installationer.
Dessa öar är undantag i en gigantisk, öde vattenvidd, och det isolerade läget var avgörande också för valet av Bikini som testplats för kärnvapen. Efter andra världskriget ansåg dåvarande presidenten Harry S Truman det nödvändigt att klargöra vilken effekt atomvapen skulle ha på amerikanska krigsfartyg. Marshallöarna och de andra ögrupperna i Mikronesien, som USA erövrat från Japan, förklarades efter kriget för ett så kallat strategiskt förvaltarskapsområde under FN. Förenta Staterna skulle som förvaltare bland annat verka för ekonomisk utveckling och skydda invånarna mot "förlust av land och tillgångar". I praktiken blev ögrupperna amerikanska lyd- och testområden.
I februari 1946 ombads bikiniborna att temporärt lämna sin ö. USA skulle testa kärnvapen "för mänsklighetens bästa och för att få slut på alla krig", som den amerikanske militärguvernören uttryckte saken. I det omfattande försöksprogram som inleddes under benämningen "Operation Crossroads" skulle den militära och civila personalen komma att uppgå till cirka 42 000 personer.
Trots att Hiroshimabomben dödade 93 000 människor ger bland annat journalfilmerna från den här tiden intryck av att synen på kärnvapen kunde vara sällsamt naiv. Sprängningarna framstår som ett slags jippon, uppvisningar av teknisk och militär potens.
"Bravo" var också en det kalla krigets styrkedemonstation. Dess sprängverkan var skrämmande. Miljoner ton vatten,
sediment och korall slungades 1 500 meter upp i skyn. Ett kolossalt askmoln steg högt i atmosfären, ett par timmar senare snöade radioaktivt stoft över bebodda öar, vars befolkning inte hade evakuerats eller varnats som inför tidigare test.
På atollen Rongelap öster om Bikini lekte barnen i den gråvita askan. Redan samma kväll drabbades många av häftiga kräkningar, brännsår och håravfall, men det dröjde två dygn innan militär personal kom för att undsätta öborna.
Militärledningen hävdade att en plötslig förändring av vindriktningen hade fört det radioaktiva stoftet mot bebodda öar, men långt senare framkom belägg för att vinden hade blåst åt samma håll i dagar före provet. Misstankarna om att öbor i experimentsyfte avsiktligt utsatts för radioaktivt nedfall stärktes sedan sekretessen kring en stor del av dokumentationen hävdes under Bill Clintons tid som president. Två år efter "Bravo" beskrev en amerikansk läkare invånarna på de norra Marshallöarna som ett unikt studiematerial, eftersom området var "ett av de mest radioaktivt kontaminerade i världen". Öborna levde inte som "västerlänningar, som civiliserade människor, men [...] de är mer lika oss än möss".
Rongelapborna utsattes för stråldoser om 160 rem, vilket ökar risken att dö i cancer med 70 procent. Nästan alla av de barn som utsattes för nedfallet har genomgått canceroperationer, och förekomsten av sköldkörtelcancer i Marshallöarna hör till världens högsta.
År 1958, efter 23 detonationer på Bikini och 43 på Enewetak, avslutades kärnvapenproven. Marshallöarna är i dag en självständig nation i "fritt förbund" med USA. I praktiken är det ekonomiska beroendet massivt. En betydande del av landets inkomster härrör från arrendet som USA betalar för Kwajalein.
Sedan 1946 har bikiniborna flyttats flera gånger och lever nu på olika platser i Marshallöarna och på andra håll. I slutet av 60-talet tilläts en del av dem återvända till Bikini sedan militären förklarat att det var riskfritt. Ett årtionde senare visade emellertid nya mätningar att halten av bland annat cesium 137 i jorden var alltför hög, och att ämnet förts uppåt i näringskedjan via krabbor, kokospalm och skruvpalm till invånarnas kroppar.
Sedan den andra evakueringen 1978 har Bikini inga stadigvarande invånare. Det sägs vara riskfritt att vistas på öarna om man bara äter importerade livsmedel. Hur många av Bikiniättlingarna som har för avsikt att verkligen flytta till atollen om och när det blir möjligt att leva där är oklart. Det är en isolerad ö utan några av de moderniteter som många av dem har vant sig vid under exilen.
Undersökningar visar dock att fisken i Bikinis lagun är säker för konsumtion, och som ön legat orörd så länge har det marina livet blivit förbluffande rikt.
Men det som gör Bikini till ett omskrivet dykresmål är att lagunens botten är en skeppskyrkogård med vraken efter ett stort antal fartyg som under "Operation Crossroads" sänktes i experimentsyfte. Dels var det utrangerade amerikanska skepp, men också bland annat japanska och tyska krigsbyten. Här finns till exempel legendariska "Nagato", från vilket amiral Isoroku Yamamoto ledde anfallet på Pearl Harbor. Här vilar den tyska kryssaren "Prinz Eugen", liksom det amerikanska slagskeppet "Arkansas" och "USS Saratoga", det enda hangarfartyg i världen tillgängligt för sportdykare på mellan 15 och 55 meters djup. Dykanläggningen och hotellet på Bikini drivs i öbornas regi.

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X