X
Annons
X
Krönika

Sofia Lilly Jönsson: Boken som borde engagera kulturvärlden

Senaste kyrkohandboken kom 1986, den första 1531 och där emellan finns det sex stycken.
Handboken används vid alla gudstjänster i Svenska kyrkan. Mässor, andakter, advent, påsk. När du gifter dig, låter döpa ditt barn, när du är död och ska begravas i Svenska kyrkans ordning – något som fortfarande händer 80 procent av alla svenskar – bygger gudstjänsten på kyrkohandboken. Den är en stor kokbok för hur prästen talar och rör sig, vad församlingen sjunger och säger, den är bärare av tusenårig teologi och immateriellt kulturarv av språk och musik, den är ett av de viktigaste historiska svenska dokumenten i levande tradition.

När förra handboken kom till skedde det för öppen insyn. Kyrkan var statlig och generationer levde och verkade fortfarande för vilka det var självklart att lägga sig i kyrkans angelägenheter, oavsett om man själv var troende eller ej. Bibel 2000 översattes i par med exegeter och författare: Tomas Tranströmer, Kerstin Ekman, Ylva Eggehorn. Kyrkan ansågs självklart höra till kulturen, oss alla.
Så är det inte längre.
Jag har tidigare skrivit att kulturlivet inte får lämna kyrkan i sticket. Ett förslag till ny handbok prövades i skarp läge i hela landet under 2013. Kritiken blev hård. Teologin ansågs grund, i en del fall felaktig, språket stillöst och pekoralartat, musiken osångbar. Nej, allt är inte dåligt. Men det går att göra bättre.

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X