Annons
Recension

Hans majestäts olycklige KurtBoken om Haijby alltför spekulativ

AFFÄRERNAS 50-TAL Dokumentärromanen om Kurt Haijby, mannen som dömdes för utpressning av kung Gustaf V, brister i gestaltning och trovärdig psykologisk förklaring tycker Mats Gellerfelt.

Publicerad

Det kunde man ju hoppa upp och sätta sig på, att advokatparet Lena Ebervalls och Per E Samuelsons dokumentärroman Hans majestäts olycklige Kurt, om den så kallade Haijbyaffären, skulle få en mycket stor uppmärksamhet i medierna långt innan boken kommit ut: vårt behov av snusk och slask och slisk tycks vara omättligt. Men Haijbyaffären är intressant, inte minst när det gäller rättssäkerheten, eller snarare ur rättsrötesynpunkt. Det tidiga 50-talet var nämligen rättsröte­affärernas gyllene tid. Vilhelm Moberg sade ifrån och tillsammans med många andra såg han konspirationer överallt. Det rörde sig om homosexuella nätverk bland högt uppsatta personer, framför allt när det gällde den så kallade Kejneaffären, där en bigott pastor såg bögkonspirationer – icke existerande, såvitt jag vet – i varje skrymsle och vrå.

Men hur var det då med Kurt Haijby och hans affär? Denne var en småkriminell, hal och uppenbarligen osympatisk person. Han var en misslyckad restauratör som 1952 dömdes till åtta års fängelse för att ha utpressat Gustaf V. Han krävde pengar för att inte avslöja sin homosexuella förbindelse med den åldrade och senile kungen. Författarna är säkra på sin sak: majestät och undersåte hade haft en dylik förbindelse. Andra, som Stig Hadenius, menar att det inte går att fastställa. Svenska Dagbladets förre chefredaktör, Gustav von Platen, ansåg att kungen onekligen var homo- eller bisexuell, men att något förhållande mellan de båda inte exi­sterat.

Annons
Annons
Annons