Annons
Recension

Barnflickan i KnutbyBoken om barnflickan missar målet

Under strecket
Publicerad

Om de dramatiska händelserna i Knutby, som kulminerade i mord och mordförsök i januari 2004, har vi hört till leda. Så varför ännu en redogörelse?
Journalisten Thomas Sjöberg försvarar sig med att han fascinerats av mördarens, den så kallade barnflickans, personlighet. Det är svårt att begripa sig på henne och ställa diagnos, menar han inledningsvis i sin ”dramadokumentär” Barnflickan i Knutby. Dels har hon beskrivits som en skör kvinna, glad och vänlig, dels som en kvinna med ansenlig mental och fysisk styrka.
Nota bene beskrivits så av andra. Själv lyckades han inte få träffa henne inför arbetet med boken. Där lyckades han bättre med den som av domstolen ansågs ligga bakom dåden, pingstpastor Helge Fossmo.

Kom då Sjöberg någon vart i sin analys? Får man, när man utmattad slår igen boken efter alla dessa sidor med återgivna sms, brev, telefonsamtal och naturskildringar, äntligen veta vad författaren kommit fram till?
Knappast. ”Ingen kommer antagligen någonsin att få veta det enda sanna svaret”, avslutar han.
Nej, det vore för mycket begärt. Det enda sanna svaret på frågan om vad som driver människor till ytterlighetshandlingar, driver människor överhuvud taget, får vi ytterst sällan, kanske aldrig. Men nog hade jag varit tacksam för åtminstone ett försök till diagnostik. Det finns faktiskt en hel del att hämta i berättelsen om barnflickan Sara Svenssons 27-åriga liv.

Annons
Annons
Annons