Recension

Och ett skepp med sju segel och femti kanoner ska försvinna med migBodil Malmsten loggar ut

ÖDESMÄTTAT Som en sorgesång över allt som är på väg rakt åt helvete i världen känns Bodil Malmstens sista loggbok. Mollstämd men ändå med något slags hopp.

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad
Bodil Malmsten

Bodil Malmsten

Foto: LARS SUNDH
Annons

Femte och sista loggboken från Bodil Malmsten, som sedan 2006 har skildrat sitt liv i franska Finistère och sedermera Stockholm med iakttagelser, anteckningar och fotografier. Det ligger något lite ödesmättat i detta, som att titelns skepp verkligen skall försvinna bortom horisonten och endast lämna efter sig en kaptenslogg, en serie minnesanteckningar.

Tonen är, inbillar jag mig, ännu mer elegisk än vanligt: Malmsten berättar att hon har bokat plats i minneslunden och boken är tillägnad ”dem som inte är födda än”. Dessutom är det någon som försvunnit, någon Malmsten inte kan leva utan, det skrivs nästan inte ut utan antyds, framförs stötvis, det är något som ”gör för ont för att ta i med ord”.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons