Annons
X
Annons
X
Sverige
Krönika

Jenny Nordberg: Blond terrorism i kristen skepnad

STOCKHOLM Några detaljer är mer outhärdliga än andra. Fötter i vita gymnastikskor, som sticker ut under presenningar på marken. Föräldrarna, som kom för att hämta sina barn från sommarläger, och nu rullar hemåt med bara en väska i baksätet, i stället för en son eller en dotter.

Jag trodde att det var på väg att bli krig i fredags, där jag satt på en liten ö utanför Stockholm. Oslo liknade Kabul på bilderna i den lilla runda teven med antenn på. Vita pappersark seglade omkring i luften och alla glasrutor var borta. Människor irrade runt på gatorna med vansinne i blicken.

Jag försökte febrilt förstå vad det var som hände, och jag trodde förstås att det var muslimska terrorister. Så historielös är jag; att min världsuppfattning etablerades för ungefär tio år sedan, när jag såg något liknande på tv. Sedan dess har jag förfinat den reaktionen med närmare observationer på olika platser. En första bomb. En andra, utdragen attack. Så blir det krig, om det inte är det redan.

Annons
X

Men jag satt någonstans och läste Vecko-Revyn när Oklahoma City bombades 1995. Att en Timothy McVeigh-karaktär nu skulle bete sig på samma sätt som någon som varit på träningsläger i Pakistan var jag inte programmerad att anta, när min puls steg av rädsla.

”Man ska inte spekulera.” Men när en stad attackeras och barn massavrättas i ett av världens mest civiliserade länder behöver vi veta varför. Och det snabbt. Trots att det är obegripligt.

Samtidigt strävar vi också efter att avfärda allt som är för svårt, och väljer epitet som vi orkar leva med. Som stämmer överens med vår rådande bild av verkligheten. Vi satt uppe länge på fredag kväll, och ju oftare någon sade ”ensam galning”, desto mer trodde jag att jag kanske skulle kunna sova ändå. Utan vänner och anhängare, lämpligtvis. ”Psykiskt sjuk”, sade någon sedan. Det hjälpte också. T-ordet sköts undan, vilket säkert skulle ha irriterat hjärnan bakom det utstuderade dådet.

Stäng

PERFECT WEEKEND – Nyhetsbrevet från SvD Perfect Guide som håller dig uppdaterad på de senaste samtalsämnena inför helgens middagar.

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Men vi lyckades bara bedra oss själva i några flyktiga timmar under natten. Nästa dag tvingades vi experimentera med nya ord: Massmördare. Ideolog. Extremist. Religiös fundamentalist. Samhällsomstörtare.

    Nu måste vi åter försöka lista ut vad vi ska säga till oss själva och barnen som frågar. Då kan vi välja att verkligen försöka begripa, eller att förklara bort dådet så att det passar oss. Ska vi nöja oss med tesen om en ensam galning, eller ska vi se det i ett sammanhang av ett helt Europa där spänningen kring nya invandrare och misslyckad integration tar sig uttryck i allt från våld till mutter kring köksbordet? Där högerextrema partier har etablerats och samlar väljare över hela kontinenten? När vår egen religion åberopas. Och vårt eget samhälle. Det är inget hot från någon öken. Det är ett blont, blåögt hot. Som vill döda oss. Och som kanske har sympatisörer som just nu hummar instämmande, om att jo, nog hade han ändå rätt i ett och annat.

    Om han är en dåre så är han vår egen dåre. Som vill ha krig. Jag måste fundera lite på hur det känns.

    Annons
    Annons
    X
    Annons
    X
    Annons
    X