X
Annons
X
Recension

Blodssystrar ”Blodssystrar” vibrerar av äkthet

Kanske är inte Malin Anderssons dokumentär om två systrar som flytt till Sverige så originell – men den har en dramatisk nerv som berör. Se den!

”Blodssystrar”. Foto: Jens Klevje
Läs mer om Höstens filmer 2015

"Låt aldrig en kille vara en drömförstörare", säger Johanna Yunusova och fattar tvillingsystern Julias huvud mellan händerna. Julia ska gifta sig med en kille hon träffat i Turkiet. Johanna är skeptisk: till förhållandet, till bröllopet, till bevekelsgrunderna.

Scenen kommer en liten stund in i Malin Anderssons dokumentär "Blodssystrar", en berättelse som delvis handlar om att överleva. Tajmingen är på ett sätt kusligt bra i ett Europa med hundratusentals människor på flykt undan krig och död. För det här är, bland annat, en berättelse om två flickor som varit just flyktingar. Mamman var politiskt aktiv i Azerbajdzjan, så Johanna och Julia, då bara 9 år, kidnappades från sin skola och hölls fångna i en källare där de misshandlades och våldtogs under en månad. Efter att de släppts flydde de med mamman till Sverige och Kiruna, en plats där allt var vitt utanför fönstret. Så småningom byttes det vita mot Malmöbetong, höghusområdet Almgården närmare bestämt, infogat i det Rosengård som blivit något slags samlingssymbol för svenska integrationsmisslyckanden.

”Blodssystrar”.

Foto: Jens Klevje Bild 1 av 1
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X