Annons

Den hemliga trädgårdenBlodlöst slisk när älskad bok blir film – igen

Dixie Egerickx i ”Den hemliga trädgården”.
Dixie Egerickx i ”Den hemliga trädgården”. Foto: SF Studios

Filmmakarna hittar varken något nytt djup i historien eller hos figurerna i berättelsen om den föräldralös Mary Lennox som skickas att bo med sin deprimerade morbror.

Under strecket
Publicerad

Colin Firth som Archibald Craven.

Foto: TT

Vissa romaner tycks locka till filmatisering mer än andra. ”Unga kvinnor” av Louisa May Alcott från 1868–69 är en sådan. En annan är ”Den hemliga trädgården” av Frances Hodgson Burnett från 1911. ”Unga kvinnor” har filmatiserats fler gånger än som går att räkna, senast i Greta Gerwigs egensinniga version från 2019.

”Den hemliga trädgården” har  spelats in 1919, 1949, 1975 (som tv-serie), 1987 och 1993 (i regi av Agnieszka Holland) – som jag minns som en alldeles utmärkt tolkning – och 2017 i steampunkversion. Varför Burnetts gotiska roman förblivit så populär är inte svårt att förstå. En föräldralös flicka uppväxt i ett färgstarkt Indien skickas till sin deprimerade morbrors vindpinade gods i det dimmiga Yorkshire, där hon inte bara upptäcker att ett olyckligt barn hålls fånget utan att det bakom en mur döljer sig en fantastisk trädgård. Ska flickan Mary lyckas befria godsets fånge och därigenom alla de olyckliga invånarna på Misselthwaite genom sin kämpaglöd och fantasi? Eller ska alla förgås i en förödande brand? Snacka om dramatik.

Annons
Annons
Annons