X
Annons
X
Recension

Preacher Blod och slafs i sökandet efter Gud

Lyckat resultat när den kontroversiella serietidningen ”Preacher” blir påkostad tv-produktion av Seth Rogen och Evan Goldberg.

Dominic Cooper. Foto: Lewis Jacobs

Att göra tv av den unika läsupplevelsen ”Preacher”, en tecknad serietidning som sedan originalutgivningen 1995–2000 samlats och getts ut igen i samlingsvolymer, borde egentligen vara omöjligt. Det visar de många tidigare försöken, bland annat var serietidningen nära att få tv-form hos HBO för några år sedan. Men i Seth Rogen och Evan Goldberg – som tillsammans bland annat skrivit manus till ”Pineapple express”, ”Supersugen” och ”This is the end” – har tv-bolaget AMC hittat två perfekta personer för jobbet. Båda är entusiastiska fans av serieversionen och från början var de fast beslutna att följa den slaviskt, ruta för ruta. Men på ”Breaking bad”-veteranen Sam Catlins inrådan frångick man det planerade upplägget för pilotavsnittet och fokuserade i stället på att bygga upp relationen till rollfigurerna så att materialet skulle fungera bättre för tv-mediet.

Det första numret av ”Preacher” kom 1995, skrivet av Garth Ennis och ritat av Steve Dillon, med omslag av Glenn Fabry. I huvudrollen: den desillusionerade prästen Jesse Custer som av misstag blir besatt av Genesis, avkomman till en ängel och demon, vilket innebär att han plötsligt besitter övernaturliga krafter. Vid sin sida har han den 100 år gamla, tillika gravt alkoholiserade och drogmissbrukande, vampyren Cassidy och exflickvännen Tulip, lika skarpskjutande som hårtslående.

Ian Colletti som Arseface.

Foto: Lewis Jacobs Bild 1 av 1
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X