X
Annons
X

Anders Burman: Blir du empatisk, lille vän?

I ett tal i början av mars 2009 jämförde Barack Obama det amerikanska utbildningssystemet med det östasiatiska. Rörande skolorna i länder som Kina och Japan påpekade han med uppenbar beundran: "De ägnar mindre tid åt att undervisa om sådant som inte spelar någon roll, och mer tid åt sådant som gör det. De förbereder sina elever inte bara för gymnasiet och högskolan, utan för en karriär. Vi gör inte det." Det som spelar roll i utbildningssammanhang tycks för USA:s president vara detsamma som att skapa förutsättningar för individuella karriärer och nationell ekonomisk tillväxt. Därmed kan även han sägas ha anslutit sig till en av de mest påtagliga trenderna i de senaste decenniernas internationella skolpolitik: att i första hand uppfatta utbildning i termer av ekonomiskt välstånd.

Men är detta verkligen utbildningens överordnade uppgift? Nej, svarar den amerikanska filosofen Martha Nussbaum i sin senaste bok, Not for profit: Why democracy needs the humanities (Princeton University Press, 160 s). Hon är inte nådig i sin kritik av den idag allt mer dominerande ekonomistiskt präglade utbildningspolitiken. Hon ger en idealtypisk beskrivning av både den och det som hon betraktar som dess positiva motbild – en humanistisk utbildning som syftar till personligt växande, kritiskt tänkande och demokratisk bildning – som två extremer, eller paradigm, som läsaren tvingas välja mellan: utbildning för
profit eller för medborgarskap.

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X