Blinky Palermos storhet ligger i begränsningarna

Under strecket
Publicerad
Annons

Blinky Palermo
Serpentine Gallery, London
t o m 18 maj

”Man borde se hans bilder mer som en vindfläkt, som kommer och går, som har detta porösa, som också mycket lätt kan försvinna igen” Så har Joseph Beuys formulerat sig om Blinky Palermo, som tidigare varit hans elev. Är det en tillfällighet att det första verk man ser när man stiger in i utställningen på Serpentine Gallery heter ”Leisesprecher”, lågtalare: ett rött, horisontalt tygstycke som är fastnålat på väggen över en likartad men mindre form där samma tyg spänts upp på en träram?
Jag skulle inte säga att Blinky Palermo är lågmäld, men hans arbeten saknar all eftertrycklig påståelighet, de uppehåller sig i ett mellanrum eller en marginal. Att han i dag blivit en ”artist”s artist” har sin grund i det förutsättningslösa och ogarderat hypotetiska förhållningssätt som utmärker honom. Hans konst är elementär i den meningen att den gör bruk av de enklaste och fattigaste tekniker och material, det överblivna och till synes tillfälliga. Att han
dessutom fått en närmast mytisk aura beror däremot snarare på hans tragiska död i förtid.
Han föddes 1943 i Leipzig, men adopterades tidigt bort och kom då att heta Peter Heisterkamp. 1962 antogs han till konstakademin i Düsseldorf, och två år senare tog han sig namnet Blinky Palermo sedan man påpekat att han liknade den legendariske mafioson och boxningsimpressarion med detta namn. I december 1973 flyttade han till New York. När han tre år senare omkom under en resa till Maldiverna var han ännu inte 34 år gammal. Hans livsverk framstår i dag som paradoxalt framåtsyftande, som skärvor och spår av något framtida. Själv utan ursprung och härkomst var han mer intresserad av det tillkommande än av en tradition.

Annons
Annons
Annons