Annons
Analys

Andreas Cervenka:Blindsegling på börsen

Få människor skulle komma på tanken att sätta sig i ett flygplan med döva, blinda och berusade piloter, oavsett hur billig biljetten är. Men när det gäller våra sparpengar är beteendet det trendigaste som finns.

Under strecket
Publicerad

I veckan avslöjade di.se att 2,7 miljoner svenskar via Sjunde Ap-fondens soffliggarfond satsat 170 miljoner kronor i kärnkraftsföretaget Tepco, ägare till de numera ökända reaktorerna i Fukushima. I jämförelse med det lidande som drabbat japanerna är detta lilla snedsteg naturligtvis en bagatell. Det intressanta är hur beslutet att investera i Tepco växte fram. Det baserade sig inte på någon analys om förväntad vinstutveckling, av bolagets tidigare skandaler eller säkerhetsrutiner. I själva verket gjordes ingen analys alls. Det enda motivet var att aktien råkade ingå i ett visst index som Sjunde Ap-fonden bestämt sig för att följa. När katastrofen slog till minskade fonden sitt innehav. Men inte på grund av missnöje med en dåligt hanterad olycka utan som en direkt konsekvens av att bolagets värde rasade och därmed aktiens andel av samma index.

Att låta sina pengar med hjälp av en dator slaviskt skugga ett matematiskt uträknat tvärsnitt av marknaden, även kallad passiv förvaltning, är högsta mode i fondvärlden. Världens största förvaltare är numera amerikanska Vanguard, en passiv pionjär med över 9000 miljarder kronor i sina fonder. Enligt Investment Company Institute var 2009 en fjärdedel av allt institutionellt kapital i USA placerat i olika indexfonder. Andelen, även bland privatpersoner, växer lika snabbt som Charlie Sheens fans på twitter. Det är lätt att förstå varför. Passiva datorförvaltare är långt billigare i drift än sina mänskliga förlagor. När undersökning på undersökning dessutom visat att så kallade aktiva fonder inte lyckas prestera bättre än indexmaskinerna blir valet enkelt. Frågan är hur det blivit så.

Annons
Annons
Annons