Annons

Ingmar Karlsson:Blind terror tecken på islamismens kris

Under 90-talet utvecklades islamisk befrielseteologi till terrorinstrument. Många unga islamister tog avstånd från våldet och för marginaliserade fundamentalister blev svaret al-Qaida.

Under strecket
Publicerad

Under 1970- och 80-talen vann de islamistiska rörelserna alltmer mark i stora delar av den muslimska världen. Orsaken var framför allt att de importerade västliga ideologierna hade diskrediterats, liksom försöken att genom nasserism, baathism och andra hemmagjorda ideologier åstadkomma en fungerande syntes mellan socialism och islamism.

Argumentet löd att varken nationalism, kapitalism eller socialism kunde förenas med islams innersta väsen. ”Islam är lösningen”, löd parollen som blev svar på alla kriser i de muslimska samhällena; fattigdom, social orättvisa, en upplösning av traditionella värden och förtryck från repressiva regimer. Bakom den framväxande islamistiska rörelsen under 70-talet fanns en rad disparata samhällsgrupper. Den sammanhållande länken var oppositionen mot de härskande regimerna och en utbredd känsla av att tillhöra moderniseringsprocessens förlorare. En rad samhällsbärande grupper förlorade fotfästet i tillvaron genom den ekonomiska och sociala omvandlingen av deras traditionella samhällen. Hundratusentals hantverkare och små köpmän i basarerna kände sin tillvaro hotas av statlig industrialiseringspolitik, nya shoppingcentra och ökad import från västvärlden. I många länder omintetgjordes deras möjligheter att expandera sin verksamhet av de privilegierade kretsar som omgav de härskande eliterna. De var ofta nära lierade med ulama, det religiösa etablissemanget som också starkt upplevde hotet från genomgripande samhällsreformer och en sekulariserad modern livsstil och i moskéerna fann de islamistiska rörelserna ett för säkerhetsapparaterna svåråtkomligt forum för att föra fram sitt budskap

Annons
Annons
Annons