Blind höna hittar behändig plupp

Under strecket
Publicerad
Annons

När jag började skriva språkspalter – det är nu 10 år sedan – fick jag många brev. De var oftast rätt upprörda. Språkintresset – åtminstone så som det yttrade sig i de brev som jag fick – var förvisso stort. Men det var koncentrerat till kritik av modern språkutveckling och stilkänsla.
Nu tycker jag att detta har förändrats. Språkintresset har inte minskat – det verkar snarare vara större än någonsin. Ett exempel är mötesplatser på nätet där människor med entusiasm diskuterar och kommenterar svenskan av i dag. En sådan mötesplats har Jonas Söderström uppmärksammat mig på. Den heter ”Blind höna” och har adressen http://kornet.nu/blindhona/arkiv/000942.html. Här förekom för en månad sedan ivrig en diskussion om ordet plupp, som jag tror kan vara av intresse även för denna tidnings läsare.

Enligt SAOB är ordet betydelsen ”ljudhärmande – återgivande ljudet av en stötvis rinnande eller bubblande vätska eller av fallande droppar.” Men Plupp är också ett egennamn. Så heter nämligen ett blåhårigt fjälltroll som bor långt upp i norr i en torvkåta vid sjön Blåvattnet. Böckerna om Plupp skrevs av Inga Borg och trollet verkar nu vara mest känt i Norrland. Om man ”googlar” på plupp finner man exempelvis en förskola i Gammelstaden som uppkallats efter trollet och Plupp ledsagar också norrländska barn på museibesök.
Plupp kan vara en förkortning av ”planerings- och uppföljningssamtal”. Men den vanligaste användningen av plupp är nog varken som egennamn eller förkortning. Plupp är faktiskt ett ord med rätt många andra innebörder som tycks ha undgått ordboksredaktionernas intresse. Själv använder jag ordet när jag ska tala om den där lilla grejen, mojängen eller mutterliknande saken som sitter som en stopp på örhängen som är gjorda för hål. När ett örhänge trillar av kommenderas närstående ut för att leta efter pluppen.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons