Blidor, vädurar och flätade skärmar

Illustration av en blida från ”Dictionnaire raisonné de l'architecture française du XIe au XVe siècle” (1854–1868).
Illustration av en blida från ”Dictionnaire raisonné de l'architecture française du XIe au XVe siècle” (1854–1868).
Under strecket
Publicerad
Annons

Idag tar jag mig an en militärhistorisk fråga. Det är väl känt att belägringar var mycket vanligare än fältslag i äldre tid. Men hur intog man en fästning i det medeltida Norden? Hade man tillgång till katapulter och liknande stridsmaskiner?

Det i särklass kraftigaste av alla svenska medeltidsvapen var blidan. En blida kan liknas vid en slunga, i allmänhet driven av en hävarm med motvikt, som vräkte iväg stenar till en vikt av 50 kg eller mer på fiendens befästning. Första gången blidor omtalas i Sverige är i Erikskrönikan, skriven i början av 1320-talet, i samband med skildringen av belägringarna av Nyköping och Stegeborg år 1318. Att döma av uppgifter från Norge och Danmark existerade liknande stenslungor på våra breddgrader även på 1200-talet, men vi bör akta oss för att överdriva deras betydelse. En blida var ett dyrt och tungt vapen som krävde specialistkompetens, både när det gällde konstruktionen och hanterandet.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons