Annons

Anders Mathlein:Bli vän med vargtimmen – kan sömnlöshet bli en tillgång?

Går det att utnyttja sina ofrivilliga vaknätter? Den som lider av sömnsvårigheter kan ha anledning att läsa Marina Benjamins nya bok ”Insomnia”, en sorts sömnlöshetsmemoar om en möjlig väg till ökad självförståelse och kreativitet. 

Under strecket
Publicerad
Foto: Staffan Löwstedt Bild 1 av 1
Foto: Staffan Löwstedt Bild 1 av 1
Foto: Staffan Löwstedt

Suggestionen fungerar inte den här gången heller. Den sömn som lättflytande kommer efterlängtad och självklar till andra låter sig inte frammanas. Drömmen om sömnen är dödsdömd när man går till sängs med en självuppfyllande oro för att inte kunna sova.

Och snart sitter man där igen med en bok i natten medan ens medmänniskor ligger slutna i sin avundsvärda medvetslöshet. Där infinner sig en stillhet, oro och ensamhet av särskilt slag. 

Sömnproblem uppmärksammas numera ständigt i böcker och artiklar, och genererar ett enormt utbud av huskurer, behandlingsmetoder, appar, specialmadrasser, sömnmedel och lugnande musik eller naturljud. Sömnforskare, coacher, terapeuter och yogalärare erbjuder förklaringar, sömnplanering och andningstekniker.

Annons
Annons

I en rapport från McKinsey från 2017 beräknas sömnmarknaden vara värd upp till 360 miljarder kronor, den växer för varje år och utgör en betydande del av hälso– och självhjälpsindustrin. Det sägs att vi har drabbats av en ”sömnlöshetsepidemi”, men det finns också en tydlig generell nedgång i sovandet som har med förändrad livsstil att göra. Två av tre vuxna i västvärlden sover för lite, det vill säga under sju timmar per natt, något som belystes av sömnforskaren Matthew Walker i den uppmärksammade boken ”Sömngåtan”. Han betraktar sömn som bland det mest hälsosamma vi kan ägna oss åt, eftersom vi genomgår en omfattande renovering medan vi inte är mentalt närvarande.

Sömnunderskottet skylls på bland annat den permanenta uppkopplingen och åtföljande överstimulering. Vi försöker få dygnet att rymma mer. Det blå ljuset från skärmarna sägs hämma sömnhormonet melatonin, men effekten är omdiskuterad.

Gränsen blir något flytande mellan mer eller mindre självförvållad sömnbrist och vad som benämns insomni, alltså oförmåga att sova tillräckligt. Problemet tar sig olika uttryck, som svårighet att somna eller att man vaknar för tidigt. Stress, brist på motion, personliga problem och osäkra arbetsvillkor hör till det som orsakar sömnrubbningar. Med primär insomni menas sömnlöshet som saknar klara bakomliggande orsaker. 10–15 procent av befolkningen beräknas lida av insomni, och andelen ökar med stigande ålder.

En som är utvakad och trött – inte minst på floran av ”sömnhygieniska” råd – är den brittiske författaren och journalisten Marina Benjamin. I boken ”Insomnia” (Scribe) tar hon ett annorlunda grepp om problemet. Här är det inte fråga om kamomillte och insomningsstrategier, hon har i stället skrivit ett slags sömnlöshetsmemoar där hon visar att sömnsvälten visserligen kan vara utmattande, deprimerande och tidvis förlamande, men också en möjlig väg till ökad självförståelse och kreativitet. Vargtimmens ödslighet kan låta oss nå annars oåtkomliga skikt av medvetandet. Man kan få napp i det ohejdbara stim av sprattlande tankar som jagat sömnen på flykten, vilket boken i sig är ett bevis för. 

Annons
Annons

Men sömnlösheten kan också leda till en bedräglig överskattning av de egna mentala krafterna. Idéer som föreföll briljanta på småtimmarna kan visa sig vara troll som spricker i soluppgången. Kanske föds infallen i ett tillstånd mellan vakenhet och sömn. Man kan komma att tänka på flasknosdelfinen som sover med en hjärnhalva i taget, en nödvändighet för att undvika drunkning. Verkligheten blir luddig i kanterna när man lider av svår jetlag utan att ens ha rest någonstans.

Marina Benjamin lättar på det nattliga övertrycket genom att skriva och skapa struktur ur tankeflödet, men det föder i sin tur farhågor för att god sömn skulle få kreativiteten att torka. Hon beskriver sin sömnlöshet i termer av överflöd av tankar – och kärlek, som också den naglar fast oss ”ansikte mot ansikte med en svidande frånvaro”. Insomni är inte bara ett tillstånd av avsaknad av sömn, det innefattar också en aktiv strävan efter sömn, alltså en längtan. Men där finns också längtan efter något svårdefinierat, något som inte låter sig formuleras, kanske besläktat med sommarnattens diffusa sug efter ett ouppnåeligt bortom.

Hon rör sig prövande och trevande genom mörkret mellan ljuspunkter som konst, filosofi, historia och litteratur med trådar till sömnlösheten. Hon skriver om drömmarnas collageartade struktur, likt lapptäcket av tankar hos den som inte kan få tyst i sitt huvud om natten. Hon glider ut i resonemang som ibland inte tycks ha mycket med bokens tema att göra, utom kanske för att visa hur tankar på exempelvis kolonialismen djupt i natten kan söka sig oväntade vägar. I skuggorna skymtar Sheherazade, som undgick döden genom att i stället för att sova ägnade nätterna åt att berätta sagor för kung Shahriyar i ”Tusen och en natt”. Benjamin fängslas av ”Ljusets imperium”, den svit målningar av René Magritte där dag och natt sammanblandas på ett oroväckande, drömlikt sätt.

Annons
Annons

Det förefaller som om skapande människor, och författare i synnerhet, har närmare till sömnlösheten – liksom till flaskan – än andra. Skälen kan vara prestationsångest såväl som att de tankar som är verksamhetens motor inte går att stänga av. Det har sannolikt bidragit till att insomni till skillnad från de flesta andra beteendestörningar kan skänka bäraren ett slags dyster upphöjdhet.

Listan över sömnlösa författare kan göras lång, och ett självskrivet namn är rumänen E M Cioran. Han kan sägas ha givit sömnlösheten, självmordsgrubblerierna och den skrattretande nattsvarta pessimismen ett ansikte, och även han hävdade att insomnin vid sidan av sorg och förtvivlan kan skänka klarsyn och insikter. ”Jag skrider fram genom mina dagar som en hora i en värld utan trottoarer” är ett av Ciorans mer uppsluppna konstateranden.

Mörkret är en del av sömnlösheten, och Benjamin skriver om dess textur, hur olika mörker kan te sig beroende på tid på natten, sinnesstämning och väderfaktorer. Hon tänker sig en mörkrets taxonomi som kan lära oss att avläsa natten. Själv minns jag från mardrömmar i barndomen ett mörker som inte bara hade substans utan också var levande, som vältrande tjära. Men att berätta om drömmar får lätt lyssnare och läsare att skygga. I litteraturen är drömsekvenser ofta konstgjord andning till en intrig med syrebrist. Det är helt enkelt tråkigt, kanske för att drömmar blir övertydliga icke-händelser i en berättelse om något som aldrig har hänt, men som vi som läsare har gått med på att låta oss engageras av. Benjamin skriver att hennes mardrömmar är än mer utmattande än den sömnlöshet som följer i deras kölvatten.

Annons
Annons
Fortsätt läsa…

I den vakandes utmattade tillstånd kan dröm och vakenhet delvis smälta samman och färga upplevelsen av natten. Vid studier i sömnlaboratorier visar det sig ofta att personer som trott sig varit vakna hela natten har sovit i flera timmar, men kanske med ideliga uppvaknanden.

Möjliga konsekvenser av sömnbrist – vare sig den beror på maratontittande på tv-serier eller mer djupliggande orsaker – är många och oroväckande. Förutom trötthet och humörsvackor kan vi drabbas av bland annat trögtänkthet, fetma, försämrat minne, diabetes, hjärtproblem, hormonrubbningar, ökad risk för Alzheimers sjukdom och för tidig död. Man kan bli sömnlös för mindre.

Lika lång är listan över metoder som människor provar för att äntligen få sjunka ner i den ”sömnens förintelse, frigjord från önskningar, begär, viljor”, som Strindberg njöt av i novellen ”Ensam”. Sömnmedel, alkohol, akupunktur, meditation, monotona tankeövningar, avslappning; somligt fungerar för vissa, medan andra fortsätter vaka oavsett behandling eller huskur. Men kognitiv beteendeterapi har visat sig fungera bra, också om den förmedlas via nätet.

Sömnmedel, däremot, bör man vara misstänksam emot, trots att de konsumeras av miljoner människor. För många är de avgörande för att det ska bli någon sömn över huvud taget, men de påverkar samma delar av hjärnan som alkohol och ger inte det slags restaurerande sömn vi egentligen behöver. Effekten är snarare att likna vid nedsövning, inte sällan med mer eller mindre obehagliga biverkningar. Efter en natt på Zopiklon är Marina Benjamin tung och endimensionell, med en känsla av att katten har använt hennes mun till avträde.

Annons
Annons
Fortsätt läsa…

Alla vet att sängfösaren är bedräglig. Alkohol kan underlätta insomnande men ger en ytlig sömn och efterverkningar dagen därpå. Den franska författaren Marie Darrieussecq, som skrivit om en mångårig insomni utan uppenbara orsaker, framhåller ändå vinet som sömnbefrämjande. Hon kan bara inte sova, och beskriver kronisk sömnlöshet som ”en dödlig sjukdom”. Och det är andras fel; hon tappade bort sin sömn under åren hon var småbarnsförälder, och har inte kunnat återvinna den. 

Men dagens växande sömnproblem kan ha mer vidsträckta orsaker. Darrieussecq citerar konstprofessorn och essäisten Jonathan Crary som i boken ”24/7. Senkapitalismen och sömnens slut” skriver att kapitalismen har erövrat nästan allt i våra liv utom sömnen, men den permanenta uppkopplingen kan vara vägen till den sömnbrist som är en förutsättning för en oavbruten produktion och konsumtion.

Vårt behov av och vår växande brist på sömn beskrivs som vår tids kanske viktigaste folkhälsofråga. Ändå finns inget entydigt svar på varför vi sover. Ur evolutionärt perspektiv tycks det gåtfullt att vi är medvets- och försvarslösa under en tredjedel av dygnet, men det verkar vara nödvändigt. I ett känt experiment visade de amerikanska forskarna Bergmann och Rechtschaffen att råttor som helt nekades sömn dog efter mellan två och tre veckor – men själva dödsorsaken kunde inte fastställas.

Det kan man fundera på när man grusögd men klar­vaken observerar hur ”natten strömmar / från öster till väster / med månens hastighet”, som Tomas Tranströmer har skrivit. Ibland rör den sig bara så fruktansvärt långsamt.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons