Annons

Blanda inte ihop vård och brottsförebyggande arbete

Idag släpps en ung man med upprepade våldsbrott och drogsug utan vidare ut från fängelset efter två tredjedelar av straffet trots en maximal återfallsrisk medan en person med en psykisk sjukdom som begått ett våldsbrott (eller inget) och därmed har mycket lägre risk, kan bli sittande decennier inom rättspsykiatrin. Det skriver Henrik Anckarsäter, professor i rättspsykiatri vid Göteborgs Universitet, i en slutreplik.

Publicerad

Susanne Flyborg ger i sitt svar till mig en rad exempel på samhällets tillkortakommanden i förhållande till våldsverkare. Precis som hon påpekar ligger ofta en ovilja att ta våld på allvar, och bristande samverkan mellan myndigheter och ”ansvarsområden” bakom tragedier. Vi har båda upplevt hur hänvisningar till ”sekretess” är den lates bäste vän i samverkan kring personer med svåra problem. Det är nästan aldrig omöjligt att få patientens samtycke till samverkan på centrala områden om man arbetar för det och låter det ta tid.

Vi är också överens om att psykiatrin måste ta sig an personer med neuropsykiatrisk problematik, personlighetsproblematik och hjärnskador (mitt arbete har handlat om just den gruppen både vetenskapligt och kliniskt under de senaste femton åren). Däremot delar jag inte Susanne Flyborgs skepsis mot lagstiftning och vetenskap, eller hennes åsikt att läkare skall ha särskilda maktbefogenheter att ingripa för att förhindra brott.

Annons
Annons
Annons
Annons