Recension

Titti KnutssonBladvändare om flyktingars utsatthet

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad
Annons

Det finns inte ett enda lands- eller ortsnamn i Titti Knutssons tredje ungdomsroman. Ändå är det en by i norra Sverige som dyker upp på näthinnan när jag läser. Det är de precist utplacerade skoterlederna, blåbären, älgjakten, och älvarna som pekar mig ditåt, antar jag. Så trots att berättelsen är noggrant förlagd till ett slags allmänland är känslan att allt händer här i Sverige, nu, mitt i vardagen. Och det är ”Flyktingens” absolut starkaste kort. För om detta vore nu, om det här vore vår vardag? Vad skulle det göra med oss?

I detta allmänland sitter den 15-åriga Amanda och livsstilsbloggar när berättelsen börjar. Uttråkad tar hon en bild på ett berg kanelbullar och lägger upp på bloggen ”för att verka normal”, och drömmer om att lämna byn och få börja gymnasiet i stan. Kanske gå på bio på helgerna, rentav. Inte tvingas följa med sina föräldrar på söndagsmiddag hos grannarna.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons