Annons
X
Annons
X

Björn Ulvaeus öppnar dörren till Abbas historia

De splittrades för mer än 30 år sedan, men framgångssagan Abba tar aldrig slut. Nu öppnar Abba-museet på Djurgården. SvD har följt arbetet inför öppnandet och pratat pophistoria med medlemmen och finansiären Björn Ulvaeus.

SvD har följt arbetet inför öppnandet av Abba-museet och pratat minnen med medlemmen och finansiären Björn Ulvaeus som nu utformar gruppens bokslut.

SvD har följt arbetet inför öppnandet av Abba-museet och pratat minnen med medlemmen och finansiären Björn Ulvaeus som nu utformar gruppens bokslut. Foto: LARS PEHRSON

21 februari

Det är svinkallt i Stockholm. Därför antar jag att det ska bli skönt att komma in i Abba-museet. Men så är det inte alls. Det drar något så infernaliskt i museet som ligger mellan Gröna Lund och Liljevalchs på Djurgården. Det kan bero på att alla ytterväggar inte är monterade.

Överallt ligger lastpallar, bräder, stegar och sladdar. Vi går igenom det ena tomma rummet efter det andra och till sist sitter de där runt ett stort bord, gänget som ska se till att museet ska bli klart till invigningen den 7 maj. Här finns vd Mattias Hansson, marknadsansvarige Catarina Falkenhav, curatorn Ingmarie Halling, Pelle Berglund, byggansvarig plus några till.

Stäng

KULTURCHEFENS NYHETSBREV – veckans viktigaste kulturtexter direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    När jag sveper med blicken över lokalerna tänker jag: ”Det här fixar ni aldrig”. Då vrålar Mattias Hansson: ”Nu kör vi!”

    Annons
    X

    På mötesdagordningen står allt från Hep Stars till Hootenanny Singers i folkparkerna. För det började med Björn Ulvaeus som sjöng i Hootenanny Singers, en folkpopgrupp med hits som ”Gabrielle”, ”Marianne” och ”Omkring tiggar’n från Luossa”. Problemet var bara att Ulvaeus inte var så förtjust i musiken. Han hade hört Beatles och 60-talsbanden som exploderade ut i etern och insett att han hellre ville vara med i Hep Stars, där Benny Andersson spelade orgel.

    Men tillbaka till museets kala väggar. Ingmarie Halling, som är utställningsansvarig, visar mig runt. Jag påpekar försiktigt att om ett par månader ska allt vara klart.

    –Säg inte så, säger hon panikartat och skrattar åt röran.

    Om allt fungerar ska den som besöker museet först se en Abba-film av Jonas Åkerlund, som visas i ett 360 graders biorum. Filmen slutar med en svart ruta och omedelbart hörs en koltrast. Besökaren öppnar dörren och kliver rakt ut i Gamleby Folkets park på 1960-talet. Sedan följer ”Ring ring”-rummet – möblerat som ett 1970-talshem med en röd telefon, Abbas originalkläder, en stolpe med löpsedlar, managern Stikkan Andersons kontor där det ligger ett presskit med biografier och en ”Waterloo”-singel. Stikkan hade tänkt på allt om nu Abba skulle gå och vinna Eurovision Song Contest med ”Waterloo” i Brighton 1974.

    –Jag trodde aldrig vi skulle vinna. Vi valde mellan ”Waterloo” och ”Hasta manana”. Men ”Waterloo” var roligare att framföra, säger Björn Ulvaeus när jag träffar honom på en restaurang på Djurgården.

    I dagarna har han fyllt 68 år. Han brukar få komplimanger om att han ser yngre ut. Smalare är han definitivt än under Abba-åren vilket beror på att han tränar. När han går igenom menyn för att se vad han ska beställa väljer han bort rätter med för mycket kolhydrater.

    Vi pratar om den genomskinliga minihelikoptern från omslaget till albumet ”Arrival”. Och Polarstudion förstås. Och så bänken där Benny och Anni-Frid kysser varandra medan Björn och Agnetha sitter bredvid och är sura.

    –Det är en kul bild, ikonisk. Hela berättelsen om Abba är en riktig Askungesaga, säger Björn Ulvaeus.

    Ingmarie Halling har jobbat som stylist med Abba periodvis under 36 år och träffar fortfarande alla fyra privat. Nu är hon curator för Abba the museum och har tidigare ansvarat för utställningen ”Abba world” runt om i Europa. Hon är en av dem som känner Abborna bäst, mycket beroende på att hon tillbringat många timmar med bandet under turnéer, särskilt i omklädningsrummet där hon fixat smink och kläder och tusen saker till. Därmed är hon också väl lämpad att beskriva medlemmarna.

    –Agnetha är otroligt jordbunden, en småstadstjej som inte krånglar till livet. Det gör mig ont att folk pratar om henne som en Garbo för det är hon verkligen inte. Snarare är hon lite naiv och tror inte att folk känner igen henne. Frida är nomaden, globetrottern som sätter ner sina bopålar och då är det hennes hem. Hon är världsvan och streetsmart.

    –Björn är nyfiken och öppen för argument och nya idéer. En märklig kombination av affärsman och poet. En entreprenör av guds nåde. Benny uppfyller alla kriterier för en musikant. Bara han har ett piano eller ett dragspel i närheten kan han överleva vardagen. På en fest kan han nästan be om ursäkt för att han stör men så sitter han där och spelar. På turnéer brydde han sig väldigt mycket om oss som jobbade runt omkring. Han har en nedärvd ådra av att alla behövs. Alla fyra är väldigt jordnära och inga divor någonstans.

    Egentligen öppnar inte Abba the museum om drygt en vecka. I själva verket är det Swedish music hall of fame som slår upp portarna med Abba-museet som en viktig beståndsdel. Här ställs svenska artister från 1920-talet fram till idag ut. Allt från Tages och Cornelis Vreeswijk till Roxette, Europe och Swedish House Mafia.

    För Björn Ulvaeus har det inte varit självklart att satsa på ett Abba-museum. Särskilt som ett museum i uppslagsböcker beskrivs som ”en samling av föremål”, ofta ”bevarade fornsaker”. Mattias Hansson, vd för museet, säger halvt på skämt, halvt på allvar:

    –Björn Ulvaeus är med och gjuter sin egen staty.

    Så sent som 2007 var Björn Ulvaeus tveksam till ett Abba-museum. I Expressen sade han i en intervju: ”Jag tycker att det är jätteviktigt att man inte är med och utformar ett museum om sig själv. Det skulle kännas så totalfel.”

    Då handlade det om Abba-museet som skulle ligga i Stora Tullhuset på Stadsgården. 2008 började biljettförsäljningen men tullhuset var i dåligt skick och kostnaderna blev högre än beräknat. Kontraktet med fastighetsägaren Stockholms Hamnar revs. Istället för ett Abba-museum 2009 etablerade sig Fotografiska i huset 2010. Under ett par år turnerade ”Abba – the museum world tour” med många av de prylar som kommer att finnas i Abba the museum.

    Björn Ulvaeus låtskrivarpartner Benny Andersson har sagt om det nya museet att ”jag har inget emot det, men tycker kanske att de kunde ha väntat i 30 år”. Han vill inte säga så mycket mer än att ”museet får stå på egna ben”. Björn Ulvaeus däremot menar att han hunnit få distans sedan Abba splittrades 1982 och nu ser sig som en handelsresande för Abba the museum.

    –Ja, har man gett sig in i det här med hull och hår gäller det att föra det från start till mål. Det räcker inte att skapa innehåll utan också att sätta det på kartan. Därför åker jag till England, Ryssland, Tyskland, Finland, Norge och Polen för att göra pr.

    Men tidigare ville inte Abba höra talas om ett museum?

    –Ja, så var det. Det är någonting konstigt med att skapa ett museum om en själv. Oftast handlar ett museum om döda människor. Och de tre andra i Abba är mer passiva supporters.

    Men inte du?

    –Nej. Det beror på att det sker i min hemstad, där jag bor. Om någon annan höll i det så kanske det inte skulle bli så bra. Här på Djurgården går jag med mina barnbarn och de kommer att peka och säga ”titta här morfar, här går vi in!”. Då vill jag vara stolt över det. Efter så många år kan jag hålla på med det här som om det handlade om någon annan, undersöka varför Abba nådde ut så fruktansvärt långt, säger Björn Ulvaeus och ler.

    Just där sätter han fingret på den avgörande frågan. Hur kunde en svensk grupp besegra en hel värld, något som inte gjorts tidigare och som nästan alla såg som fullständigt orealistiskt?

    –En ingrediens är den fantastiska historien om oss, att vi så organiskt blev en grupp. På ett naturligt sätt. Benny och jag träffas och börjar jobba ihop. Alldeles oberoende av detta blir vi ihop med två kvinnor som råkar vara fantastiska sångerskor, en blond och en rödhårig och dessutom vackra. Vi umgås, sjunger för att det är kul och har inte en tanke på att starta en grupp. Så småningom växer det fram att vi ska göra något tillsammans. Det råkar bli så äkta plus att alla tillför något som är svårt att sätta fingrarna på.

    –Sen hade vi Stikkan med sin utåtriktade verksamhet och obändiga vilja att skapa något stort utanför Sverige. Han övertygade oss att ”varför inte?”. Vi såg att den enda vägen ut var Eurovision song contest för annars var det tillproppat. Den anglosaxiska världen lyssnade inte på något som kom härifrån, det gick direkt i papperskorgen. Men att vi skulle bli så stora kunde ingen föreställa sig. Efter ”Waterloo” gick det inte så bra och det fanns ögonblick då jag tänkte att ”det blev inte mer än så här”.

    När ”SOS” släpptes i Australien gjorde Abba en video som de skickade till andra sidan jorden.

    –Då tog det hus i helsike och britterna insåg att det fanns liv i den där Eurovisiongruppen som borde ha varit död för länge sen. Det satte fart och var raka spåret en lång tid. Det verkar som att många av våra låtar blivit en del av samtiden. De finns där hela tiden. Eller som Phyllida Lloyd, regissören av ”Mamma Mia!”, sa: ”Låtarna är en del av vår kulturskatt.”

    Är du stolt?

    –Absolut. Jättestolt, förundrad och ödmjuk. Annars skulle jag inte hålla på med det här museet. Det går inte att känslomässigt omfamna resan som Abba gjort. Som att vi sålt 380 miljoner skivor och rört vid människors hjärtan. Eller att 50 miljoner personer sett ”Mamma Mia!”.

    Museet finansieras av företag som Universal och Mediatec. Även vd Mattias Hansson har gått in med en mindre del. Men den störste finansiären är Björn Ulvaeus själv som inte vill berätta hur många miljoner han hostat upp, men säger att musset kostar ”flera tiotals miljoner kronor”.

    Efter invigningen den 7 maj kommer Björn Ulvaeus att trappa ner sitt engagemang, även om han fortfarande är den störste ägaren och går på styrelsemöten.

    –Vi har ju en vd så sen ska det rulla.

    Just hur det ska gå för museet är en annan stor fråga. Om det blir en succé eller inte. Björn Ulvaeus tror att det kan bli problematiskt exempelvis under den kalla årstiden.

    –Då kommer det inte att vara så mycket folk där. Vi får växa in i det och se hur vi ska locka folk. Men är du utländsk turist så känner du till Sveriges varumärken som Ikea, Abba och några till. Stockholmare tror jag inte är intresserade av Abba.

    I 70-talets Sverige var det inte rumsrent att tycka om Abba. Kultursidorna tryckte artiklar där proggvänstern klagade över kommersiell hjärntvätt och hur avskyvärd Abbas ”enkla” popmusik var. Proggarnas förakt – eller rent av hat – påminde ibland nästan om Palmehatet.

    Expressens dåvarande musikjournalist Mats Olsson har skrivit en kort text till Abba the museum om just proggperioden. Han konstaterar att Abbas musik betraktades som utslätad, förljugen och marknadsanpassad men att det var Abba som sålde flest skivor medan proggen var en medial händelse. Dessutom inspirerade Abba unga flickor och pojkar att själva sjunga och göra låtar.

    Ingmarie Halling pratade nyligen med Anni-Frid Lyngstad om proggtiden.

    –Hon sa att det fortfarande sitter en tagg i hennes hjärta när folk säger att de tyckte Abbas skivor var bra men att de gömde dem.

    Björn Ulvaeus tycker inte att proggrörelsen var något att uppröra sig över.

    –Vi berördes inte av det eftersom vi var så totalt inriktade på det vi gjorde. Proggen var aldrig något viktigt, en marginell företeelse. De var inte ett enda jävla dugg nyskapande. Förutom några låtar med Nationalteatern, och Hoola Bandoola som var ett bra band. Men det är klart att vi visste att en del förfasade sig och sa att ”de säljer så mycket skivor, det är något misstänkt”. Men glöm inte att det fanns ett annat Sverige – vi hade förhandsbeställningar på 760000 exemplar av ”The album”. Kritiken blev så perifer.

    Men visst gjorde ni bara produkter för att tjäna pengar?

    –Haha, ja, vi hade en formel, en hitfabrik! Och att vi var två par som var gifta var en gimmick! Allt det anklagades vi för. Men det faller ju på sin egen orimlighet. Om du lyssnar på låtarna idag så är de så olika varandra. Vi testade alla möjliga stilar och visste inte vad det var som gjorde att folk tyckte om det. Det var sårande att höra att vi gjorde låtarna på ren spekulation.

    Nationalencyklopedin skriver bland annat att Abba ”kännetecknas av omsorgsfullt utformade stilblandningar av 1970-talets pop- och dansmusik”. Men inte ett ord om texterna.

    –Benny var den musikaliska motorn men vi skrev alltid ihop. Texterna skrev jag först när det fanns ett grundspår med pålägg så man fick en känsla av vad låten egentligen var. Sångtexter har alltid blivit styvmoderligt behandlade men de låtar som lever kvar har ofta texter med hög kvalitet på ett eller annat sätt.

    Björn Ulvaeus minns inte alltid hur texterna kom till. De senaste åren har han klagat på att många av hans minnen från Abba-tiden är som bortblåsta. Men det har märkbart förbättrats av att jobba med Abba-museet och därmed kunna gräva sig tillbaka i det förflutna. Som ”Fernando” med refrängen: ”There was something in the air tonight, the stars were bright, Fernando, they were shining there for you and me, for liberty, Fernando.”

    –Jag kommer ihåg den för att Frida och Benny först gjorde den på svenska och jag tyckte det var en så fjantig text om en ”latin lover”. En natt låg jag på bryggan i Viggsö och tittade upp mot stjärnorna. Och det var någonting i luften. Fernando förvandlades till en gammal frihetskämpe.

    9 april

    Bara knappt en månad kvar till invigningen. Jag noterar att det ruffiga är borta men fortfarande är Abba-museet en gigantisk byggarbetsplats, både inom- och utomhus. Som ansvarig borde det vara lätt att drabbas av panik.

    –Jag ser tusentals saker som kan gå fel och vaknar fyra varje morgon. Jag ligger i fosterställning, kallsvettig och bettskenan har ramlat av, skämtar vd Mattias Hansson.

    Men sant är att han vaknar och grubblar på allt som ska bli klart.

    –Visst, jag kan börja tänka på att vi ska ha förvaringsskåp men jag är inte orolig för att det inte ska bli klart.

    Många av museets avdelningar börjar bli färdiga även om nästan inga Abba-prylar ännu finns här. ”Ring ring”-rummet har en gullig bild på de fyra i Abba med Agnetha Fältskog som ringer med en gigantisk röd telefon. På väggarna hänger bilder och klipp där en av rubrikerna från 1970 lyder: ”Fästfolk privat, Festfolk på scen”. Polarstudion står där men utan utrustning. Detaljerna är viktiga, som träet i Gamleby Folkets park som patinerats så att det ser slitet ut. De begagnade biostolarna är från Torshälla, där Anni-Frid Lyngstad växte upp. Stikkans kontor har fått en blomma i fönstret och en låg byrå.

    Abbas manager hade en stor betydelse för gruppens genombrott, men var inte alltid lätt att ha att göra med. Han var, enligt Björn Ulvaeus, en besvärlig personlighet som gruppen till slut hade svårt att jobba ihop med. Stikkan Andersons dotter Marie Ledin gav för ett par år sedan ut boken ”Min pappa heter Stikkan” där hans alkoholism beskrivs liksom bråken om låtarnas upphovsrätt. Den mytomspunne managern skapade Polarpriset och skrev låtar som ”Är du kär i mej ännu Klas-Göran?”.

    –Stikkan var vår mentor men blev mer och mer inriktad på affärssidan vilket gjorde att så fort Abba nämndes var det i sammanhang med pengar, pengar, pengar. Vi ville fjärma oss från det för vi gillade det inte. Rolling Stones manager pratade aldrig om hur mycket pengar de tjänade eller vilka företag de köpte. Vi ville ha en manager som agerade i bakgrunden. Men ingen ska förneka hans betydelse, säger Björn Ulvaeus.

    Naturligtvis finns ”Dancing queen” på museet, låten som besegrade USA och tog sig till förstaplatsen i större delen av världen. Björn Ulvaeus tycker att det är en av Abbas tre bästa låtar och att den ”betyder massor för gayrörelsen”. På videor syns hur kungen och Silvia ser nöjda ut när Abba framför låten på bröllopet 1976.

    –Jag visste inte att det skulle bli en hit. Jag var lika osäker inför varje singel vi släppte. Men det visade sig att när Benny och jag kände att ”jävlar vad det här är bra” så var det miljoner andra som kände likadant.

    Hur var det att slå i USA?

    –Kul eftersom vi inte var beredda att lägga ner det arbete som krävdes i USA – turnera och besöka alla radiostationer i varje ny stad. Vi ville vara hemma, skriva låtar och vara med våra barn, inte åka från stad till stad. Vi gjorde en turné i USA under en månad hösten 1979 men spelade på ställen som inte tog mer än 10000 människor.

    På museet finns skrivarlyan med det vita piano där Benny Andersson satt när han skrev låtar med Björn Ulvaeus. Låtskrivandet skedde på Viggsö, ett sommarställe som Björn Ulvaeus och Agnetha Fältskog köpte 1971. Gäststugan blev skrivarlya. Bredvid låg Stikkan Andersons hus och på andra sidan ön, tio minuters gångväg, låg Benny Anderssons och Anni-Frid Lyngstads hus.

    –Benny och jag harvade, harvade, harvade och fick idéer, fragment, slingor. Vi kunde köra dygnet runt och då brukade det falla på plats. Många tycker att med en bra refräng är man hemma. För oss var varenda liten grej i låten lika viktig.

    Den avgörande anledningen till att Björn och Benny började skriva låtar var The Beatles genombrott 1963. Så när jag frågar Björn Ulvaeus om det är okej att nämna Andersson/Ulvaeus i samband med Lennon/McCartney svarar han ett bestämt ”nej” och skruvar på sig. Det börjar till och med att krypa i honom, påpekar han.

    –De är störst och de är gudar. Ständigt oöverträffade och inget att snacka om. När vi jämförs med Beatles säger jag ”nej, nej, nej, bort!” Småstadsgrabben sitter i, ler han.

    Men jag vill ändå inte släppa The Beatles. Liverpoolgruppen släppte fram George Harrison som låtskrivare och till och med Ringo Starr skrev ett par låtar. Men i Abba kom inga låtar från Agnetha Fältskog trots att hon hade en lysande karriär före Abba med många hits.

    –Vi ville att hon skulle skriva och tjatade. Jag kommer ihåg att jag skrev en text till hennes låt ”Disillusion” som var med på debutplattan ”Ring, ring” men sen slutade hon helt.

    Kläderna var ett av Abbas signum. På museet går det att prova kläduppsättningarna genom att scanna in sitt ansikte och ställa sig framför en skärm. Vips så syns kostymerna virtuellt. Det går också att bli den femte Abba-medlemmen genom att gå in i det vita rummet med en liten vit scen. Bandet uppträder som hologram i naturlig storlek och besökaren kan dansa och sjunga med dem. Alla fans kan sedan titta på framträdandet online, dela med vänner och garanterat få gillanden, vare sig det är bra eller uselt.

    –Vi tillmätte inte kläderna så stor vikt men folk verkade tycka att de var viktiga. Helt ärligt – man skulle ha något på sig, gärna något som sa något och märktes. Vi blev symboler för 1970-talsmodet även om många grupper, som Sweet, Queen och Gary Glitter, hade lika galna kläder. Jag var ganska mullig när vi gjorde ”Waterloo” i Brighton men gick ner till idolvikt. Andra samtida kolleger använde droger och var aldrig hungriga. Men för mig var det ett ständigt bantande, haha.

    Vad ville ni sända ut för signaler med kläderna?

    –I Brighton ville vi märkas. Stå ut. Punkt. Sen ville man se värre och värre ut tills vi blev lite mer sofistikerade på slutet. Nya outfits ingick i spelets regler. Musiken var kärnan men vi ville gå hela vägen.

    Abba gick inte på klubbar när de spelade in tv någonstans i Europa. Två gifta par som absolut inte levde rock’n’roll-liv.

    –Vi var aldrig på Londons inneklubbar utan spelade in Top of the Pops och flög sen hem till barnen. Aldrig någonsin har någon försökt pracka på mig droger. Ingen frågade ”skulle du vilja ha lite kokain?” som naturligtvis var supervanligt. Antingen höll vårt folk alla på avstånd eller så tyckte det att de där präktiga svenskarna vill inte ha något ändå. Vi kunde ägna oss åt musiken, säger Björn Ulvaeus och ser lättad ut.

    Agnetha Fältskog träffade Hootenanny Singers-sångaren Björn Ulvaeus när hon som soloartist gjorde en folkparksturné på 1960-talet. I en intervju har hon berättat: ”Björn och jag tittade kanske lite på varandra redan då. Han hade spelat in ’Raring’ på svenska, ’Honey’, och den tyckte jag var så mysig och frågade någon om inte Björn kunde skicka den till mig. Den kom ganska snart på posten, haha. Han hade signerat den så det var gulligt. Sen var vi med i samma program, ett minnesprogram om kompositören Jules Sylvain och jag såg att Björn var med som soloartist och blev väldigt glad, whoa nu får vi träffas igen!”

    –Agnetha och jag sjöng en duett och då sa det tveklöst pang, säger Björn Ulvaeus idag om hur de träffades i Målilla idrottspark i Hootenanny Singers loge.

    –Hon visste vem jag var för vi hade hits och hon hade sin första hit och den spelades på radio. Vilken talang, tänkte jag. Jag blev förtjust i det som fanns bakom rösten. Vet inte riktigt varför.

    1970 stod de båda paren på Trädgår’n i Göteborg och gjorde krogshowen ”Festfolket”, som floppade totalt.

    –Benny kommer ihåg att det kunde vara nio personer i publiken på vardagar. Jag kommer ihåg tre. Vi hade ett sjok med egna låtar men annars var det kabaretnummer, många skrivna av Peter Himmelstrand. Det var krogshower som gällde och vi var tvungna att försörja oss. Vi var en av de sämre showerna, det passade inte oss. Jag var olycklig.

    De hade spelat in ”Hej gamle man” där Agnetha och Frida för första gången sjöng i refrängen. Den blev en stor hit på Svensktoppen.

    –Självförtroendet blev bättre och vi insåg att vi ska göra våra egna grejor, inte den där andra skiten. Det bästa av allt är att krogshowen inte finns dokumenterad, inget man behöver vrida sig för idag. Som numret Benny och jag gjorde utklädda till två småpojkar med mössor med propeller och stora gigantiska polkagrisklubbor, säger en påtagligt belåten Björn Ulvaeus.

    22 april

    Två veckor kvar till invigningen. Curator Ingmarie Halling tror – eller vet – att allt kommer att finnas på plats den 7 maj då portarna öppnas. Men fortfarande lyser många av Abba-prylarna med sin frånvaro. Kris är det inte, betonar hon.

    –Men sorterat kaos.

    Mixerbordet till Polarstudion har precis anlänt från Tyskland. Det hade sålts vidare och Ingmarie Halling hittade det på nätet. I studion på museet står också Abbas originaltrummor som ett källarband i Katrineholm använt under flera år. På väggarna hänger massor av bilder på legendariske producenten Michael B Tretow.

    På museet finns även Agnetha Fältskogs kök i Lidingö. Hon hade skilt sig 1979 från Björn Ulvaeus men de sågs ofta och här skildras hur dottern Linda börjar skolan och från en radio hörs Abba-låten ”Slipping through my fingers” med en text av Ulvaeus om hur barnen försvinner ur ens liv: ”I have to sit down for a while, the feeling that I’m losing her forever, And without really entering her world. I’m glad whenever I can share her laughter, that funny little girl.”

    När jag tittar på konsertupptagningar med Abba är Björn Ulvaeus den gladaste, han hoppar upp och ner när de tackar publiken. Ändå konstaterar han att det var roligare att befinna sig i studion och spela in nya låtar än att turnera, något de bara gjorde fyra till fem månader under en tioårsperiod.

    –Publiken väger inte upp det där att skapa nytt. Utan att förminska det blev det väldigt likartat var man än spelade. Utom i Japan för där satt de och lyssnade hela konserten på helspänn utan att reagera. Men på slutet var de fullständigt galna. Att skriva och producera gav mycket mer. Anledningen till att du och jag sitter här och pratar om Abba 40 år senare beror på att vi ägnade så mycket tid åt låtskrivande.

    Vilken var er bästa konsert?

    –Vilken bra fråga. Jag kan tänka mig att det var på Wembley i London där vi spelade en hel vecka eller på Budokan i Tokyo.

    Abba höll i tio år med start 1972. Bara i Storbritannien hade de nio listettor. Men gruppen splittrades 1982. Dessutom skildes paren.

    –Vi hade en period på sju, åtta år då vi stod på höjden av vår kreativitet. Sen klingade det av. Vi analyserade inte vad det var men det kändes att vi ville pröva på något annat. Men det var inte så att vi bestämde att aldrig mer göra något tillsammans. Benny och jag hade pratat länge om att göra en musikal.

    Bråkade ni mycket?

    –Nej, det var inga bråk. Hur vi bråkade inom paren är en annan sak och ingenting vi avhandlar offentligt. Den kreativa kraften fanns kvar efter att vi hade skilt oss för då gjorde vi några av våra bästa låtar.

    Varje år dyker det upp rykten om en Abba-spelning. Häromdagen var det Agnetha Fältskog som i Die Zeit Magazine inte uteslöt en återförening: ”Kanske en konsert för någon välgörenhetsorganisation. Jag skulle i alla fall inte säga nej med en gång om frågan kom.” Benny Andersson har också sagt till SvD att om ”det skulle hjälpa Slussen skulle jag ringa de andra i Abba och fråga om vi ska göra ett jobb”.

    2000 tackade Abba nej till en återföreningsturné trots arvodet på overkliga en miljard dollar. I en söndagsintervju med SvD 2007 förklarade Björn Ulvaeus varför gruppen sa nej till så mycket pengar. Han tänkte på hur det skulle kännas att gå in kväll efter kväll till en publik som kommer att bli besviken. Funderade även på att de hade åldrats, att energin inte fanns kvar och att ingen längre kunde hoppa omkring på högtalarna. Mer som fyra sömniga personer som sjunger de gamla låtarna. Vad skulle det göra med honom som människa, undrade Ulvaeus.

    Idag instämmer han med sig själv.

    –Exakt så. Hur besvikna alla skulle bli. ”Är det dom där?!” Jag menar inte att man ska skämmas för att man blivit gammal men det var så länge sen och tillhör den tiden. Stones har valt att spela hela tiden. Vi skulle plötsligt ta upp det. Vafan då för?!

    Ändå kommer uttalanden från dig och de andra i Abba att ni inte stängt dörren för en återförening?

    –Då stänger jag dörren nu, säger Björn Ulvaeus med ett snett leende.

    Annons
    Annons
    X

    SvD har följt arbetet inför öppnandet av Abba-museet och pratat minnen med medlemmen och finansiären Björn Ulvaeus som nu utformar gruppens bokslut.

    Foto: LARS PEHRSON Bild 1 av 23

    Det är svinkallt i Stockholm. Därför ska bli skönt att komma in i Abba-museet. Men så är det inte alls. Det drar något så infernaliskt i museet som ligger mellan Gröna Lund och Liljevalchs på Djurgården. Det kan bero på att alla ytterväggar inte är monterade.

    Foto: LARS PEHRSON Bild 2 av 23

    Abba var aktiva 1972 till 1982, men succén tar aldrig slut för Abba. Bild från museet foto: Anders Hanser.

    Foto: ANDERS HANSER Bild 3 av 23

    Abba valdes in i Rock and roll music hall of fame 2010 vilket Benny Andersson sagt är det han är mest stolt över i sitt yrkesliv.

    Foto: LARS PEHRSON Bild 4 av 23

    Överallt ligger lastpallar, bräder, stegar och sladdar. Vi går igenom det ena tomma rummet efter det andra och till sist sitter de där runt ett stort bord, gänget som ska se till att museet ska bli klart till invigningen den 7 maj.

    Foto: LARS PEHRSON Bild 5 av 23

    Ingmarie Halling, som är utställningsansvarig, håller i det specialgjorda bordet, utformat som en vinylplatta av albumet ”The visitors”. På etiketten står det även ”side B, 33 rpm”.

    Foto: LARS PEHRSON Bild 6 av 23

    Många av museets avdelningar börjar bli färdiga även om nästan inga Abba-prylar ännu finns här.

    Foto: LARS PEHRSON Bild 7 av 23

    Abba the museum ligger bredvid Gröna Lund på Djurgården. Tidigare låg det numera rivna sommarrestaurangen Lindgården på samma plats. Curator Ingmarie Halling finputsar Abba-dockorna.

    Foto: LARS PEHRSON Bild 8 av 23

    Om allt fungerar ska den som besöker museet först se en Abba-film av Jonas Åkerlund, som visas i ett 360 graders biorum.

    Foto: LARS PEHRSON Bild 9 av 23

    Abba-museet. Ebbe testar discogolvet.

    Foto: LARS PEHRSON Bild 10 av 23

    IngMarie Halling på Abbas lager med dena gula av kattklänningen.

    Foto: LARS PEHRSON Bild 11 av 23

    ABBA museet. Ing Marie Halling klär på dockorna med Waterloo käderna på Brighton scenen.

    Foto: LARS PEHRSON Bild 12 av 23

    Rundvandring med Björn Ulvaeus med flera i ABBA museet.

    Foto: LARS PEHRSON Bild 13 av 23

    På Abba-museet går det att leka Abba och helikoptern från omslaget från ”Arrival” finns där. Museet siktar på 217 000 besökare första året.

    Foto: LARS PEHRSON Bild 14 av 23

    IngMarie Halling
 pysslar med fotona.

    Foto: LARS PEHRSON Bild 15 av 23

    Bild från Abbamuseet.

    Foto: BENGT H MALMQVIST Bild 16 av 23

    2000 tackade Abba nej till en återföreningsturné trots arvodet på overkliga en miljard dollar. I en söndagsintervju med SvD 2007 förklarade Björn Ulvaeus varför gruppen sa nej till så mycket pengar. Han tänkte på hur det skulle kännas att gå in kväll efter kväll till en publik som kommer att bli besviken. Funderade även på att de hade åldrats, att energin inte fanns kvar och att ingen längre kunde hoppa omkring på högtalarna. Arkivfoto från 1976.

    Foto: LEIF R JANSSON Bild 17 av 23

    Arkivfoto från 1976.

    Foto: LEIF R JANSSON Bild 18 av 23

    Abba hade nio listettor bara i Storbritannien och är en av världens genom tiderna mest populära band. I Sverige har kärleken till bandet varit minst sagt splittrat. För proggrörelsen var det ett svart skynke samtidigt som de sålde miljontals plattor. Bild från Abbamuseet.

    Foto: BENGT H MALMQVIST Bild 19 av 23

    Benny och Björn

    Foto: BUBI HEILEMANN/ROCKFOTO.DE Bild 20 av 23

    Agneta och Frida.

    Foto: BUBI HEILEMANN/ROCKFOTO.DE Bild 21 av 23

    Hep Stars och Hootenanny Singers turnébilar ställs ut. Björn Ulvaeus får ny information av curator Ingmarie Halling om Abbas föregångare. Kanske också om att ovanför Abbamuseet ligger popmusikmuseet Swedish Music Hall of Famemed shop, hotell, restaurang och bar. Här ställs artister som First Aid Kit, Carola, Povel Ramel, Swedish House Mafia och Monica Zetterlund ut.

    Foto: LARS PEHRSON Bild 22 av 23

    Det kommer uttalanden från dig och de andra i Abba att ni inte stängt dörren för en återförening? – Då stänger jag dörren nu, säger Björn Ulvaeus med ett snett leende.

    Foto: LARS PEHRSON Bild 23 av 23
    Annons
    X
    Annons
    X