Björn Ulvaeus är aktuell med "Mamma Mia! The Party", en fristående fortsättning på succémusikalen "Mamma Mia!" där hela personalen på Tyrol är med i handlingen.
Björn Ulvaeus är aktuell med "Mamma Mia! The Party", en fristående fortsättning på succémusikalen "Mamma Mia!" där hela personalen på Tyrol är med i handlingen. Foto: Foto: Pierre Björk
Perfect Guide

"Jag var inne på att blåsa av arbetet"

Trots att han fyllt 70 har Björn Ulveaus inga planer på att pensionera sig. För SPG berättar han om deppiga texter, Bennys och hans 50-årsjubileum och den nya Mamma Mia-festen.

Det är en påtagligt koncentrerad Björn Ulvaeus som övervakar vad som händer på scenen inne på Tyrol. Själva lokalen har förvandlats till en grekisk taverna och såväl på scen som ute på golvet framförs ABBA-låtar som tillsammans berättar den historia publiken ska befinna sig mitt i under Mamma Mia! The Party.

Annons

Själva berättelsen är en sorts metahistoria som utspelar sig efter att filmen Mamma Mia gjort succé och förändrat livet på den lilla ö där den spelades in. Publiken får följa tillvaron på en turistmedveten taverna som börjat med Mamma Mia-kvällar.

– Det var inte min idé, säger Björn Ulvaeus. Det var regissörerna Roine Söderlund och Mats Ahldén som kom med den, men jag fick en vision på direkten. I slutet av musikalen har folk stått upp och sjungit i en sorts partystämning. Och jag har förstått att många, framförallt många kvinnor, samlats på Mamma Mia-kvällar. Vilket jag förstår, det är en mysig värld att krypa in i och jag tänkte att det vore kul att fånga upp den delen av publiken.

Det är förstås inte bara ett lustprojekt. Tanken är att showen – om den blir en succé – ska bli mer eller mindre permanent. Läget kunde knappast vara lämpligare, Tyrol är i stort sett granne med Abba-museet.

Eftersom det finns en berättelse och låtarna är meningsbärande ser Björn Ulvaeus projektet som något av en Mamma Mia 2!. Men han är nervös.

– Jag vill ju att det ska vara positivt för ABBA. När jag skrev musikalen var jag inne på att blåsa av arbetet om det inte kändes bra för sångerna eller gruppen. Det nervösa är att detta är en helt ny form. Det är ingen musikal och hela personalen på Tyrol är med i handlingen, berättar och sjunger och dansar. Ingen har gjort det här tidigare.

När jag skrev musikalen var jag inne på att blåsa av arbetet om det inte kändes bra för sångerna eller gruppen. Det nervösa är att detta är en helt ny form.

Benny och du har ett jubileum i år.

– Ja, vi möttes i Linköping den femte juni för femtio år sedan.

Varför funkar ni så bra ihop?

– Vissa vänskaper klarar allting, men vi är inte heller på varandra hela tiden och vi umgås mindre privat. Men båda är toleranta och kanske, vid det här laget, ganska kloka.

Ska ni fira?

– Vi får se.

Hur kom det sig att du blev den som skrev texterna?

– Mest att man måste ha en text för att kunna sjunga, för från början var jag stenhårt inriktad på musik. ”Det är din tur att göra texten”, sa vi och turades om. Sen upptäckte jag att det faktiskt gick att säga något med de där texterna och att det var underbart att sätta ihop dem. Och från musikhållet har jag stark känsla för de perkussiva elementen i en text. Alltså hur orden sitter i melodin. Därför har jag lättare än vissa för att skriva texter som svänger och ligger bra i munnen.

Under premiären för "Mamma Mia! The Party" återförenades ABBA för första gången sedan 2008.
Under premiären för "Mamma Mia! The Party" återförenades ABBA för första gången sedan 2008. Foto: David Sica

Dina texter var ofta rätt deppiga.

– Kontrasten till musiken är väldigt intressant, eller hur? Det fanns ganska mycket moll i låtarna, men jag att tror kvaliteten på tjejernas röster gjorde att de fick in en jublande ton även i de melankoliska låtarna. Kanske är det nordiskt; detta med ett jublande vemod.

Jag att tror kvaliteten på tjejernas röster gjorde att de fick in en jublande ton även i de melankoliska låtarna.

Föredrar du att skriva på svenska eller engelska?

– På engelska kan man vara 95 eller 97 procent, men på svenska går det att vara 105 procent. Om man läser mycket. Men jag kollar alltid mina engelska texter med folk, och det brukar aldrig vara några större fel tack och lov.

Hur var det att skiljas från Agneta Fältskog precis när ni stod på topp?

– Vi var ju bägge överens och ingen av oss ville offra ABBA. Men en del av skilsmässan bearbetades delvis i texterna, även om det mesta var påhitt. Och då kunde det ju någon gång kännas lite märkligt i studion.

Benny har bidragit ekonomiskt till Feministiskt initiativ och du är Sveriges mest kände religionsmotståndare och har debatterat för dödshjälp. Varför har ni blivit aktivister på senare år?

– När horisonten börjar krypa närmare, du vet … Jag har blivit mer otålig. Varför vänta med saker som måste hända?

Varför blev du så intresserad av religion?

– Det har jag alltid varit. Men det var 9/11 som verkligen väckte mig. Det var starten på en tid där religionen gjorde en sorts återinträde på banan – där den inte skulle vara.

Har du aldrig haft en religiös upplevelse?

– Nej, det har jag faktiskt inte. Däremot har det hänt, när jag skrivit texter, att jag undrat vad fan vissa saker kom ifrån. Men det är väl ingen religiös upplevelse precis? Men det är förvånande många gånger som det bara har dykt upp en bild av skeende som gått att bygga en text utifrån.

Var skriver du?

– Oftast hemma i biblioteket i mitt hus i Djursholm.

Har du någon särskild ritual?

– En gång när jag slutade röka tänkte jag att det nog aldrig mer skulle gå att skriva, för en kopp kaffe och en cigg hörde liksom till. Men hela mitt väsen är emot att vara i händerna på någon irrationell ritual. Då gör jag uppror. Åt helvete med dem, man ska inte tvinga sig in ett slags fängelse där man inte behöver vara.

Björn Ulvaeus på Tyrol där "Mamma Mia! The Party" hade premiär tidigare i januari.
Björn Ulvaeus på Tyrol där "Mamma Mia! The Party" hade premiär tidigare i januari. Foto: Foto: Pierre Björk

Humanisten Christer Sturmark och du har bokförlaget Fri tanke ihop. Är han din andra Benny?

– Nej, men vi är väldigt goda vänner. Det är inte riktigt samma sak. Han är så mycket yngre än jag.

Förutom Fri tanke har du har en techstartup som är en app för låtskrivare, bygger bostäder och engagerar dig i Humanisterna. Hur mycket jobbar du?

– Det bara verkar som att jag jobbar jättehårt. Jag delegerar och gör bara det som är kul, som att intervjua Richard Dawkins på scen och så vidare. Nyfikenheten drar mig in i det ena projektet efter det andra. Och jag har alltid varit intresserad av teknik.

Varför bygger du bostäder?

– Det började som en investmentgrej faktiskt, jag är delägare i Alm Equity som utvecklar bostäder. Vi bygger effektiva och små lägenheter i stan. Jag älskar Stockholm och om alla de unga, dynamiska människor som jag vill ska komma hit faktiskt börjar vända på grund av bostadssituationen så är det för jävligt. Och då får man göra något åt det. Så nu bygger vi i Solna och Kista och ute vid Telefonplan.

Varför blev varken du eller Benny tråkiga när ni blev rika?

– Antagligen därför att det är roligt att göra projekt. Själva vägen är rolig. Just nu rycker det i oss, för vi vill skriva en musikal till och då är det hela den här fantastiska resan från idé till skrivande och att hitta teater och regissörer som lockar. Hela grejen, alltså.

Går det att berätta något om det kommande projektet?

– Nej, bara att vi är lockade av att göra ett sånt. Men det finns ingen bestämd idé än.

Vad är det som är så roligt med att göra musikaler?

– Det är den ultimata formen. Du har dans, musik, sång, text och dramatik – rubb och stubb. Det finns ingen annanstans. Film är ju egentligen något annat. Musikaler är live och där finns människor. Redan i slutet av ABBA-perioden var vi intresserade av kombinationen mellan dramatik och musik. För oss var skivan Jesus Christ Superstar en sorts ögonöppnare, för den var ju lite pop i alla fall, men visade vad som gick att göra.

Du var väldigt engagerad i fildelningsdebatten. Hur ser du på Spotify och andra streamingtjänster?

– Jag inser att det gäller att gilla läget. Copyrightens gyllene ålder är över och nu är det Spotify som gäller.

Köper du mycket musik?

– Nej, jag köper aldrig något utan lyssnar bara digitalt. Jag sitter inte hemma med någon jävla skivspelare och sätter på en knastrande gammal LP. Jag är väldigt lite nostalgisk. Nuet och framtiden har alltid varit det viktiga för mig.

Jag sitter inte hemma med någon jävla skivspelare och sätter på en knastrande gammal LP. Jag är väldigt lite nostalgisk. Nuet och framtiden har alltid varit det viktiga för mig.

Fast samtidigt engagerade du dig väldigt mycket i arbetet med ABBA-museet och Mamma Mia-projekten. Det är väl nostalgi?

– Jo, men jag ville försäkra mig om att det skulle vara så bra som möjligt. Att göra museum om mig själv kändes inte lockande på något vis, men det hade varit väldigt tråkigt om det inte skulle bli tillräckligt bra. Det hade varit trist att ständigt bli påmind om att museet fanns och att det var lite halvdant.

Ångrar du något i livet?

– Självklart. Det finns många saker jag ångrar, men inga jag vill dra upp här.

1980 sprang du Stockholms marathon på 3.23. Hur håller du dig i form idag?

– Jag har ett litet gym i källaren där jag bland annat springer medan jag lyssnar på böcker eller tittar på filmer. Jag tränar nästan varje dag faktiskt, men det har inte blivit några fler långlopp. Under resorna med ABBA bokade jag alltid en limo på varje ny plats som åkte med mig och visade var jag skulle springa.

Det låter inte direkt som något dekadent turnéliv.

– Nej, och det var mycket korta turnéer också. Vi var bara ute i sammanlagt sex månader under hela karriären.

Vad lyssnar du på för musik idag?

– Mest på Beethovens pianokonserter och symfonier. Jag tröttnar aldrig på det, det bästa som någonsin skrivits. Det är faktiskt himmelskt, musik ”touched by God”. Det är obegripligt hur man kan skriva så där som han gjorde. Där blir jag möjligtvis religiös.

Till Toppen