Annons
Recension

Hur det började. BildningsromanBjörn Håkanson bryter igenom idyllen

Under strecket
Publicerad

Man vet aldrig riktigt säkert var man har Björn Håkanson. Han tycker nämligen om att dela sina romaner itu så att det ena skiktet, det som möter ögat med bokstävernas rader på numrerade sidor, infiltreras av det andra, underliggande, som läsaren kan men för läsglädjens skull inte nödvändigtvis behöver dra fram i dagsljuset. Författaren, en sammanhållande kraft, rör sig fritt mellan de båda skikten.

När det gäller Hur det började ger redan bokomslagets foto en vink om denna dubbelhet. För inte kan väl gossen med den välklippta luggen, den näpna mössan och den snygga, ordentligt knäppta jackan vara så rar och enkel som han ser ut. Det är han inte heller. Vilket antyds av det högra ögonbrynets begynnande uppåtsväng, likt, men ännu inte lika diaboliskt som författarens eget, och det lätt kisande högra ögat som tillsammans med leendet säger: jag vet något ni inte vet. Det gossen vet är att han skall bli författare och ofta skildra mörkret som tär på ljuset.
Året är 1945. Den rara pojken heter Jan, hans far veterinären har ”äntligen fått ett eget distrikt” och rest i förväg till sin tjänstgöring i Jämtland där han inväntar familjens ankomst.

Annons
Annons
Annons