Annons
X
Annons
X

Björkman borde tänka på refrängen

INGEN HIT. Melodifestivalen är den publikmässigt största men knappast bästa musiktävlingen. Sverige tar inte många schlagerpoäng internationellt, och inget tyder på att det skulle bli bättre 2011.

(uppdaterad)

MEDIEKRÖNIKA

Det spelar nog ingen roll hur många gånger Peter Jihde i direktsändning skryter om att Idol är Sveriges största musiktävling. Särskilt som programmet i fredags bara drog 958000 tittare och därmed för första gången på flera år hamnade under miljonstrecket.

I de långa svansarnas program – ni vet de där som förbereds i det oändliga med otaliga uttagningar – så är det fortfarande Melodifestivalen som drar flest tittare. I veckan presenterades de 16 första bidragen och på måndag är det dags för de återstående.

De senaste åren har Sverige som schlagernation rasat utför. Vad schlagergeneralen Christer Björkman än tagit sig till så har Sverige hamnat långt ner i resultatlistan. Då spelar det ingen roll att artister som The Ark här hemma hyllas som popens räddare. Ingen i Europa håller med.

Annons
X

Malena Ernman lyckades inte och Anna Bergendahls vackra låt gick inte heller hem. Björkman insåg till sist att nu måste det göras något så han tog helt enkelt själv ansvaret för att jaga fram artisterna som ska slå Eurovision song contest (ESC) med häpnad. Som om han inte alltid styrt över vilka som ska vara med.

Jag har i flera år ansett att det är dags för Björkman att lämna över till någon annan. Av den enkla anledningen att han plockat fram artister som inte framkallat ”Åååh!” när de presenterats plus att det, som sagt, gått uselt för Sverige.

Men efter senaste debaclet genomfördes någon slags positionsförändring i Melodifestivalsstaben som gjorde Björkman till ännu mer enväldig i urvalet. Nu har han valt. Och nej, inga ”Åååh!”. Visst, det finns säkert flera melodier som är bra, men vi blev ju lovade en förändring, inte samma gamla skåpmat.

Stäng

PERFECT WEEKEND – Nyhetsbrevet från SvD Perfect Guide som håller dig uppdaterad på de senaste samtalsämnena inför helgens middagar.

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Jag minns andra delfinalen förra året där nästan alla artister var okända. En av de sämsta någonsin. Nu med ännu en stjärnkris kan man undra om Björkman har en perfid dragning till att göra Melodifestivalen till något som står och balanserar vid ett stup. Till slut börjar man så smått längta efter Nationalteaterns gamla protestlåt Doin’ the omoralisk schlagerfestival.

    Det allra bästa vore naturligtvis om Christer Björkman fick efterträda Svante Stockselius som chef för ESC. Då kan nästa schlagergeneral starta med att höja statusen igen och se till att exempelvis Robyn, som precis var med i Gossip girl, medverkar i Melodifestivalen nästa år.

    Nu står vi här igen med samma gamla vanliga schlagernamn och jag faller handlöst tillbaka i barndomsvärlden och minns Kejsarens nya kläder av HC Andersen. Samma känsla som när det lilla barnet ser kejsaren och utropar: ”Men han har ju ingenting på sig!”

    Sagan fortsätter med att folket till slut också ropar: ”Han har ingenting på sig!” Och slutorden i HC Andersens magnifika (Melodifestivals)-drapa lyder: ”Det kröp i kejsaren, ty han tyckte, att de hade rätt; men han tänkte som så: Nu måste jag hålla god min till processionens slut. Och så höll han sig ännu rakare, och kammarherrarna gick och bar på släpet, som alls icke fanns.”

    Annons
    Annons
    X
    Annons
    X
    Annons
    X