Annons
X
Annons
X

Bisarrt europeiskt nederlag på Balkan

Europa håller på att få problem med Balkan igen. Jag skriver Europa fast menar EU eftersom Europa utan vad Bryssel står för inte är mycket mer än ett geografiskt begrepp. Men EU:s problem verkar att på nytt koncentrera sig till det sydöstra hörnet av vår kontinent. Där finns för litet av just Europa och för mycket av korruption och organiserad kriminalitet, alltsammans i politiskt lä av en snabbt växande populistisk nationalism.

Till detta kommer konflikter mellan stater som är på väg in i eller redan är medlemmar av EU. Grekland blockerar Makedonien som medlem i både Nato och EU med hjälp av en namnstrid som vore barnslig om den inte vore grotesk. Mellan skål och vägg erkänner europeiska politiker detta. Men Grekland får hållas. Serbien – som kandiderar till EU – vägrar att ge upp Kosovo medan EU ler förbindligt eller låtsas som det regnar. De olika nationella lägren i Bosnien, sedan drygt ett decennium försörjda av europeiska skattebetalare, rör sig inte en centimeter mot en gemensam stat. Och EU hytter litet med fingret som vore de vanartiga barn.

Stäng

CHEFREDAKTÖRENS NYHETSBREV – veckans bästa journalistik från SvD direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Det senaste europeiska nederlaget på Balkan är det kanske mest bisarra: Slovenien tillåts hålla Kroatien utanför EU med hänvisning till en bagatellartad gränskonflikt; gärna hade man velat hålla Kroatien utanför också Nato, men sådana dumheter tillät inte amerikanerna. Mellan skål och vägg skakar europeiska politiker på huvudet. Men Slovenien får hållas. Olli Rehn, ansvarig för EU:s utvidgning, har givit upp att försöka medla och Carl Bildt förklarar att detta är en bilateral angelägenhet EU under svenskt ordförandeskap inte tänker lägga sig i. Kanske är det bara en taktisk dimridå. Men ska det sagda uppfattas bokstavligt vore det fel budskap. Ty att överlåta åt de trätande att ”bilateralt” hitta en lösning är bästa garantin för att inte få någon alls.

    Annons
    X

    Just Carl Bildt borde veta det bättre än de flesta.

    När det gäller Balkan finns i praktiken två politiska skolor: den europeiska och den amerikanska. Den första tror på morot, den andra på käpp. När Jugoslavien började falla sönder trodde EU:s politiker att Europas stund kommit, att man – äntligen – skulle klara sig utan amerikansk hjälp och kunna uppträda som herrar i eget hus. Det slutade med en katastrof; hade inte USA använt sig av vapenmakt hade krig och mänskligt elände fortsatt, till inte ringa del förorsakade just av europeisk syjuntepolitik.

    Men den läxan tycks glömd idag när amerikanerna gjort sitt jobb och européerna på Balkan har att betala räkningar när de inte ägnar sig åt att lära ut bokföring och hålla studiecirklar i hur en riktig polis bör uppträda. EU:s terapeutiska Balkan- politik verkar baserad på den naiva övertygelsen att förnuftet till sist alltid segrar och den mer cyniska att alltsammans ändå bara är smågräl på Europas bakgård.

    Under svenskt ordförandeskap ska EU prioritera klimatet och krisen, två lika svamliga som icke- operativa mål. Kanske hade det varit bättre att i kulisserna läxa upp en och annan balkansk politiker innan EU är fullkomligt diskrediterat på Balkan.

    Annons
    Annons
    X
    Annons
    X
    Annons
    X