X
Annons
X

Winston Churchill: Biologiska perspektiv

Läs mer om Streckare från 100 år
”Biologerna äro intresserade av bananflugan, emedan de önska fastställa det relativa läget av generna.”
”Biologerna äro intresserade av bananflugan, emedan de önska fastställa det relativa läget av generna.” Foto: IBL

Vetenskapsmännen berätta nästan varje dag för oss om nya upptäckter som göras vid det artificiella uppbyggandet eller nedbrytandet av atomernas kärnor. En atoms byggnad liknar, för att använda en vanlig bild, solsystemets. En oerhört tät kärna, som svarar mot solen, innehåller nästan hela atomens massa. Jämförelsevis lätta elektriska partiklar, de s.k. elektronerna, motsvara planeterna. Den vanliga kemien studerar omgrupperingarna bland de yttersta planeterna, vilka göra atomerna mer eller mindre benägna att förena sig med andra atomer ungefär på samma sätt som skett i de dubbla eller multipla stjärnsystemen på himlen. Ett helt nytt fält har öppnats för forskningen under de senaste tio eller femton åren, sedan det visat sig vara möjligt att i grunden ändra även den centrala kärnans tillstånd. I jämförelse med de krafter och energibelopp, som ha sitt säte i de planetariska elektronerna, äro de i kärnan härskande krafterna gigantiska. Energibelopp, millioner gånger större än de som erhållas t.ex. vid förbränning av kol, skulle frigöras, om man vore i stånd att slå sönder kärnorna i ett motsvarande antal kolatomer. Med dessa omätliga kraftkällor inom räckhåll, förefaller det sannolikt att man till sist skall finna utvägar att frigöra dem. Om detta bleve möjligt, skulle människans välde över naturen med ett slag ökas i högre grad än någonsin skett, sedan hon under den paleolitiska tiden upptäckte konsten att göra eld.

Men som vi förut ha sett, är den närmast till hands liggande tillämpningen inte alltid den mest givande. Det är möjligt att ett helt annat bruk kan göras av dessa nya företeelser, vilka utspelas inom ett så utomordentligt litet område att vi icke ens kunna göra oss något begrepp därom. Några av de på konstlad väg framställda kärnorna äro långt ifrån stabila. De explodera efter förloppet av en minut, en timme eller kanske fjorton dagar; och explosionen har en så våldsam effekt att den, ehuru den härrör från en enda atom, kan upptäckas med känsliga fysikaliska apparater. Ett föga betydelsefullt faktum vid första påseende! Men nu kommer det intressanta. Vid användning av på detta sätt förändrade atomer är det möjligt att förse dem med ett tydligt kännetecken eller märke. Om en person tar en dos av någon medicin, så är det i vanliga fall omöjligt att exakt uppge vad som sker med denna. Men om man antager att några av de i medicinen ingående ämnena till en liten del ersatts med sina "märkta" eller, för att använda den vetenskapliga termen, "aktiverade" syskon, så skulle vi kunna spåra dem under deras passage genom kroppen, kunde avgöra hur stor del av dem som absorberas, vart denna del tar vägen, hur länge den stannar på samma plats etc. Det förhåller sig på samma sätt som om man vid studiet av flyttfåglarna hade hittat på något sätt att utrusta en fågel på varje hundratal med en liten radiosändare. Sedan skulle vi kunna säga precis vart de ta vägen, hur snabbt de flyga och hur snart de anlända till olika platser. Dithän ha vi nu nått vid studiet av atomernas värld.

Vad komma vi att finna? Det är omöjligt att förutsäga; man kan blott gissa. Det är tänkbart att vissa av de nya strålar, som utsändas vid dessa processer, ha oskattbara egenskaper, när det gäller att döda eller bota. Neutronerna – dessa nyligen upptäckta partiklar, som äro lika tunga som de välbekanta väteatomerna men så otillgängliga för yttre påverkan att de gå tvärsigenom en tolvtums pansarplåt utan någon märkbar effekt – komma kanske till oanad användning. Transmutation av grundelement blir måhända möjlig i stor skala, och nya ämnen komma att framställas. Det förefaller kanske utsiktslöst att profetera om en dylik utveckling i betraktande av att den totala mängden av alla ämnen, som hittills framställts på konstlad väg, väger mindre än det minsta dammkorn i en solstråle. Men den italienske läkaren Galvani, som givit sitt namn åt den galvaniska elektriciteten, baserade sina slutsatser på tillvaron av elektriska strömmar, vilkas styrka stod i ungefär samma proportion till den årliga förbrukningen av elektricitet i våra dagar som dammkornet i solstrålen till vikten av ett modernt slagskepp.

Låt oss taga ett annat exempel ur fysiken, ett egendomligt fenomen som hittills inte fått någon praktisk tillämpning. Det är allom bekant att den elektriska strömmen i en metalltråd röner ett visst motstånd. Vatten, som strömmar genom ett rör, röner också motstånd, men ju grövre röret är, desto mindre blir motståndet. På samma sätt med elektriciteten: ju tjockare tråd, desto mindre motstånd. Det är denna faktor som sätter en gräns för de elektriska maskinernas dimensioner. Tråden måste ha en viss grovlek för att kunna leda en viss mängd elektricitet; i annat fall smälter den vid överbelastning.

Annons
X

Nu har man funnit att om vissa ämnen, t.ex. bly, avkylas till en tillräckligt låg temperatur, så upphör deras elektriska motstånd. Det är inte nog med att säga att motståndet minskas, det försvinner helt och hållet. Är det för djärvt att tro att denna märkvärdiga egenskap en dag kommer att få nyttig användning? För närvarande kunna vi inte förstå hur det skall gå till, annars skulle vi redan nu göra det. Men om man kunde framställa ett dylikt s.k. supraledande ämne vid vanliga temperaturer, så skulle man kunna göra elektriska maskiner med långt mindre storlek och vikt än de nu brukliga. Tänk, så bra det vore att till exempel kunna bära med sig en apparat i västfickan, som under nuvarande förhållanden kräver allra minst en skottkärra för sin transport!

De magnetiska materialen förbättras så gott som dagligen. Också här öppna sig alltjämt stora områden för nya idéer, som i framtiden kanske komma att revolutionera de elektriska maskinerna. Vi veta också att det i princip är möjligt att i hög grad öka hållfastheten hos vanliga material. Man kan lätt tänka sig vilka förändringar det skulle medföra för konstruktionen av flygmaskiner – för att blott nämna ett exempel – om vi kunde använda material tjugo eller trettio gånger starkare än det bästa stål. Vi skulle kunna bygga babymaskiner med jättekrafter.

Men det är inom biologien, d.v.s. den vetenskap som sysslar med levande varelser, som nya uppfinningar och upptäckter kunna väntas få den ojämförligt största effekten. Alla känna till de oerhörda förändringar i vårt dagliga liv som åstadkommits av bilarna, ljudfilmen, radion och aeroplanet. Dessa uppfinningar, för att endast nämna några få av dem som gjorts under de senaste trettio åren, höra till den fysikaliska forskningens område. De stora biologiska uppfinningarna äro inte på långt när så många, men deras verkan har varit desto större. De tidigaste men mest betydelsefulla voro tämjandet av husdjur och det första primitiva åkerbruket. Utan dessa skulle människan sannolikt än i dag föra en äventyrlig tillvaro i djungeln under försök att slita till sig sin föda ur sina fyrfota rivalers klor. Många förbättringar ha gjorts efter dessa upptäckter för fem eller sex tusen år sedan. Men de enda nya biologiska uppfinningar som haft någon väsentlig effekt på våra vanor var upptäckten att en välsmakande och uppiggande dryck kunde erhållas genom jäsning av söta fruktsafter och iakttagelsen att angenäma och behagliga känslor kunna framkallas genom inandning av röken från brinnande tobak ävensom, ehuru med mindre fördelaktig verkan, genom bruket av opium och en eller ett par andra droger.

En enda betydelsefull biologisk uppfinning har kommit i allmänt bruk under loppet av de senaste hundra åren, naturligtvis bortsett från en rad medicinska nyheter, såsom vaccination, immunisering, aseptisk kirurgi o. dyl. Jag syftar naturligtvis på bruket av preventivmedel. Alla känna till den ofantliga, kanske olycksbringande verkan som denna uppfinning i våra dagar har fått, hur den utnyttjas av de civiliserade folken och äventyrar deras utsikter i kampen för tillvaron i en värld som i tilltagande grad befolkas av barbarer.

Läs fler streckare i SvD:s historiska arkiv

Laddar…

Under halvtannat sekel har världen koncentrerat sig på uppfinningar inom det fysikaliska området. Kunna vi göra oss någon föreställning om vilka nyheter som i framtiden äro att vänta inom biologien?

Det har sedan någon tid varit känt att kroppens tillväxt, utveckling och egenskaper kontrolleras genom tillförsel av ytterst små mängder av vissa komplexa, dock icke ultrakomplexa organiska ämnen. Några av dem intagas med födan och kallas vanligen "vitaminer". Andra produceras i kroppens s.k. insöndringskörtlar och benämnas "hormoner". Ehuru de äro tillstädes i nästan oändligt små mängder, ha de en ofantlig verkan. Utan vitaminer insjukna vi i bristsjukdomar, såsom beriberi eller engelska sjukan. Vi veta alla att frånvaron av insulin förorsakar sockersjuka. Om mängden av tyroxin, det hormon som avsöndras från sköldkörteln, förminskas, så blir individen slö och slapp och nedsjunker slutligen till djurisk bestialitet. En daglig dos, som blott uppgår till en bråkdel av ett gram, gör en person till en prydnad för samhället; utan denna dos kommer han att krypa omkring på golvet och dregla på marken. Effekten av sexualhormonerna är ännu mera chockerande för folk med sinne för romantik. Man kan ingjuta hannlig eller honlig mentalitet hos råttor, i vilken proportion man önskar, genom att inspruta motsvarande hormon. Det finns psykologer som tro att personligheten till stor del blott är en produkt av de s.k. endokrina sekretionerna.

Vi veta att några av de naturliga vitaminerna och hormonerna kunna framställas i provrör. Om några få år är det troligt att alla dessa ämnen kunna erhållas i stor skala. Men är det inte också tänk bart att nya syntetiska ämnen av liknande typ kunna fabriceras. Organiska molekyler ha en mycket komplex byggnad, men det är möjligt att åstadkomma ett stort antal olika typer, vilka endast i ringa grad skilja sig från varandra. Det förefaller inte uteslutet att några sådana ämnen skulle kunna utnyttjas och medföra en utveckling efter helt och hållet nya linjer hos djur och kanske också hos mänskliga varelser. Om det är riktigt att människans personlighet i så hög grad regeras och representeras av hormonerna, så öppnar en sådan framtidsmöjlighet högst extraordinära perspektiv. Nya ferment, nya mikrober, nya virus komma måhända att spela en viktig roll. Den levande vävnaden blir kanske antingen en massprodukt efter vissa standardmönster eller ett konstverk av unik art i biologernas skickliga händer.

I många laboratorier i olika världsdelar äro forskare sysselsatta med att studera en särskild insektsart, bananflugan. Ett mycket stort antal generationer av dessa insekter, som inte på minsta sätt avvika från typen, ha härvid kultiverats. De äro de mest renodlade och rasrena varelser i hela världen. Ingen aristokratisk familj – icke ens en judisk rabbin, som kan leda sin stamtavla tillbaka ända till Levi – kan jämföras med dem. De ha utvalts och odlats och utvalts och odlats om igen, för att biologerna skola få tillfälle att studera ärftlighetens mekanism. Alla egenskaper, som överföras från föräldrarna till barnen, måste finnas i könscellerna. De äro lokaliserade till tunna trådar, de s.k. "kromosomerna". Biologerna äro intresserade av bananflugan, emedan de önska fastställa det relativa läget av generna eller arvsfaktorerna, de enheter som uppbära de ärftliga anlagen i en sådan tråd. Några av dem ligga tätt tillsammans; andra, som befinna sig längre isär, äro mera benägna att uppträda oberoende av varandra hos avkomman. En gång på tio eller tjugu tusen synes det inträffa att en ny gen, som ger upphov till nya egenskaper, uppträder spontant. I nittionio fall av hundra är den nya varelse, som därvid alstras, en nit; den är icke livsduglig utan dör. Men någon gång händer det att en livskraftig individ uppkommer, och då skymtar möjligheten av en ny typ eller art över horisonten.

Man har funnit att könsceller, som behandlas med röntgenstrålar, kunna alstra tusentals nya gener, under det att blott enstaka nya gener då och då uppstå spontant. Även i det förra fallet är naturligtvis endast en liten bråkdel av de nya insekterna tillräckligt kraftiga för att leva och fortplanta sig. Men möjligheten att på konstlad väg skapa nya typer av levande varelser kommer en att undra vart detta kan leda. Det förefaller inte enbart fantastiskt att föreställa sig att nya former av djur, kanske även människor, som ge upphov till helt nya typer, kanske kunna frambringas på något dylikt sätt: övermänniskor eller kanske undermänniskor, änglar eller kanske djävlar – alltefter vad en mänsklig intelligens finner för gott.

Det finns en allmänt utbredd medfödd motvilja mot allt ingripande i naturens ordning på det biologiska området. Ingen av oss gillar riktigt något sådant, och både sed och religion komma troligen att sätta sig till motvärn mot dylika åtgärder. Sed och religion göra sannolikt rätt häri, ty vårt nuvarande system tycks sannerligen icke göra så stor succé att vi kunna kräva att få oss anförtrodda de politiska problem som skulle uppstå, om människosläktets föryngring och förädling bleve en lekboll i byråkraternas händer. Men trots allt motstånd synes det sannolikt att dylika uppfinningar komma att göras och i vissa länder även exploateras. Huruvida de komma att leda till ett lyckorike eller till en katastrof för vårt släkte, är omöjligt att säga. Men att ställa nästan obegränsade möjligheter till förfogande åt den mycket begränsade intelligens, som blir i stånd att bruka dem, kommer kanske att medföra icke blott den nuvarande civilisationens undergång utan även slutet på människans herravälde på denna planet.

Även om vi för närvarande knoga i väg allt vad vi orka i denna riktning, ha vi lyckligtvis ännu en bra bit kvar till målet.

Laddar…
Annons
X
Annons
X

”Biologerna äro intresserade av bananflugan, emedan de önska fastställa det relativa läget av generna.”

Foto: IBL Bild 1 av 1
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X