Recension

Lars Molin. Mitt i berättelsenBiografi om Lars Molin väjer inte för det svarta

Regissören Lars Molin (1942-1999) och Mona Malm under inspelningen av tv-filmen ”Den tatuerade änkan” 1998.
Regissören Lars Molin (1942-1999) och Mona Malm under inspelningen av tv-filmen ”Den tatuerade änkan” 1998. Foto: ALEXANDER CRISPIN/TT
Under strecket
Publicerad
Annons

Han fick aldrig uppleva 2000-talet, Lars Molin. Han dog 1999 endast 56 år gammal. Ett djupt tragiskt faktum men på något sätt logiskt. Lars Molin var ett sent barn av en folklig kultur med rötter hos Vilhelm Moberg och Ivar Lo-Johansson. Bergsprängarsonen, vägmästaren Molin kom att bokstavligen bygga den nya moderniteten. Ändå var hans innersta jag djupt påverkat av släktskrönor: en boren berättartalang som glatt lade till överdåd, sprängkraft och humör.

Det har redan gått 16 år sedan Lars Molin hastigt gick bort efter ett fullmatat liv av romaner, tv-serier och filmer där han gång på gång blev du med svenska folket. Efter visst initialt motstånd bör sägas. Tv-filmen ”Badjävlar” med en naken Ernst Günther fick 1971 det sista av en 1950-talsmoralism att slå knut på sig självt. Efter den skandalen kom serier som ”Tre kärlekar”, ”Kejsaren av Portugallien” samt singlar som ”Saxofonhallicken” och ”Den tatuerade änkan”. Lars Molin skildrar det svenska 1900-talet drastiskt och ömt liksom våra mor- och farföräldrar och deras ofta karga liv på landsbygden.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons