Annons
Recension

C-H Hermansson. En politisk biografiBiografi för redan troende

Werner Schmidt svarar på fel gåta i sin bok om C-H Hermansson. Frågan är inte varför arbetarna slöt upp bakom en reformistisk socialdemokrati - utan varför vänsterledaren inte hade vilja och kraft att bryta med kommunisternas komprometterande historia.

Under strecket
Publicerad

C-H Hermansson var mellan åren 1964 och 1975 ledare för det dåtida kommunistpartiet - det som i dag kallas vänsterpartiet. Med sin timida utstrålning i massmedierna gav han för första gången den svenska kommunismen ett mänskligt ansikte. Om Hermansson har historikern vid Södertörns högskola Werner Schmidt skrivit en biografi.
Som framgår av titeln är Schmidts bok ingen vanlig biografi, utan en ”politisk” sådan - det privata livet, tycks han mena, är irrelevant för att förstå det politiska. Följden är att boken bara i begränsad utsträckning handlar om människan Hermansson och i stället har fokus på partiets alla inre strider och dess allmänna idépolitiska utvecklingen.

Det man får veta om Hermanssons person är inte mycket; han förblir genom hela biografin anonym och gåtfull. Läsaren upplyses dock om att Hermansson föddes 1917 i en medelklassfamilj i Sundsvall, tog studenten, började läsa ekonomi i Stockholm,
engagerade sig i radikal studentpolitik, gifte sig med en judinna från Göteborg, blev medlem i kommunistpartiet hösten 1941, i vilket han sedan var anställd och engagerad resten av sitt aktiva liv.
Schmidts ambition, framgår det efterhand, är inte ens att förstå Hermansson som politiker, utan egentligen att belysa varför Sveriges kommunistiska parti aldrig lyckades mobilisera den svenska arbetarklassen mot det ”kapitalistiska klassherraväldet”.
Det förhållande att arbetarna slöt upp bakom en reformistisk socialdemokrati, som ju tidigt avvisade idén att upphäva kapitalismen, framstår för Schmidt som en gåta - han utgår från Marx tes att arbetarklassen i varje marknadsekonomi är utsugen och förtryckt och därför logiskt sett borde söka störta det kapitalistiska systemet.
Gåtans lösning står enligt Schmidt att finna i tre omständigheter. För det första ”förvränger” marknadsekonomin, genom de rikedomar den skapar, arbetarnas syn på det ”objektiva” förtryck de utsätts för och får dem att känna sig
”hemmastadda” i kapitalismen. Ja, Schmidt skriver faktiskt så. För det andra vilar en del av ansvaret för arbetarklassens avståndstagande från kommunismen på de svenska kommunisterna själva. Givetvis inte därför att de försvor sig åt tyrannierna i öst. Nej, problemet var att de övertog en strategi som hade sitt upphov i ett ”periferisocialistiskt projekt”. De förstod inte att politiken i det avancerade Västeuropa måste ha en annan karaktär. Slutligen drabbades kommunisterna hårt och orättvist av antikommunismen. Den utgjorde ett avgörande hinder och hade sin rot, inte i ”det imaginära hotet från Sovjet” men i de inre förhållandena i de västliga samhällena.

Annons
Annons
Annons