X
Annons
X
Recension

Mercurial George Bildrikt solo om en kropp som vägrar inordna sig

Den silverlejonbelönade Dana Michel lockar fram en rad associationer i sitt både öppna och slutna verk, en fragmentarisk självbiografi om en kropp som vägrar inordna sig.

Dana Michel i ”Mercurial George”. Foto: Ian Douglas

Allt är förvrängt och inget är vad det synes vara – i solot ”Mercurial George” pågår ett slags lek som påminner om hur barn obekymrat kan låta vardagliga objekt förvandlas till fantasifigurer i andra världar. Men man kan också tänka på hur barn när de härmar vuxnas beteende blir till groteska spegelbilder av det ”normala”. Ta bara detta att baka en kaka, eller hantera en mikrofon...

Dansaren och koreografen Dana Michel lockar fram en rad associationer i sitt både öppna och slutna verk, månne en fragmentarisk självbiografi som blandar uttrycksformer lika ombytligt som titeln antyder. Hon befinner sig i ett konstant fysiskt motstånd vilket påverkar varje muskel; den barbröstade (mörkhyade) kroppen är förvisso atletisk men kravlar, bänglar, skyggar och kliver omkring i alltför stora löparskor på den bana som scenens olika "tjuvgömmor" utgör. Hon vägrar uppträda – eller gör det på egna villkor.

Dana Michel i ”Mercurial George”.

Foto: Ian Douglas Bild 1 av 2

Dana Michel i ”Mercurial George”.

Foto: Jocelyn Michel Bild 2 av 2
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X