Annons

Carina Burman:Bildningsresenär på vindens villkor

Göran Schildt seglar Daphne, 1949.
Göran Schildt seglar Daphne, 1949. Foto: Svenska litteratursällskapet i Finland

Böckerna om seglatserna i Odysseus kölvatten är fortfarande läsvärda – tack vare och trots att de uppkom i en annan tid. En ny biografi över Göran Schildt skildrar en äventyrare som föredrog att sitta till rors med en bok i handen.

Under strecket
Publicerad

Om jag ändå vore någon annanstans! Om livet vore mer spännande, mer omväxlande, mer exotiskt… Ni känner igen valsen. Vid sidan av det liv vi lever finns det andra, som skulle ha varit – det inställda, uppskjutna eller till och med drömda. Ofta citeras första strofen ur Sonja Åkessons dikt ”Äktenskapsfrågan” – den som inleds ”Vara Vit Mans slav” – men mer sällan den andra, där mannen längtar bort: ”Den som finge sticka från gumgnäll och köld / och segla till Hula-Hula! / Men nä: man är för hämmad!”

Hämmade är vi väl lite till mans. När det inte pågår en pandemi lever förstås en och annan det där spännande livet som vi andra hoppas på, men de flesta gör som Åkessons gestalt, ”går här och fantiserar och påtar / och drar sina strån / till stacken”. Blott i tanken är vi någon annanstans. ”När de andra knäpper nötter flyger du i världsrymden!” stod det i barndomens reklam för Stålmannens julnummer, och jag övade mig tidigt att fly i litteraturen (om än mer sällan till rymden). Redan Don Quijote gjorde misstaget att ta fiktion för verklighet, och ett halvsekel senare skildrade Georg Stiernhielm den unge Hercules val mellan de vägar som fru Lusta och fru Dygd representerade. Den förra pläderade inte endast för vin, kvinnor och sång utan också för lättsinnig litteratur, som lockade läsaren bort från vardagen. 

Annons
Annons
Annons