Annons

Bildning basen för fred, frihet och demokrati

Umberto Eco.
Umberto Eco. Foto: Henrik Montgomery/TT

En klassisk utbildning är Europas kitt och i grund och botten ett demokratiprojekt. Ida Östenberg efterlyser en skola som prioriterar ämneskunskaper – och som kanske kan ge oss fler individer av Umberto Ecos dignitet.

Under strecket
Publicerad

Många har skrivit om Umberto Eco sedan han avled i mitten av februari. Beundran är ett genomgående tema: aktningen för hans djupa bildning och enorma produktion, som obehindrat rörde sig mellan akademi och underhållning. Ett annat tema är vårt behov av personer som Eco. Med ett gemensamt Europa som hotas av splittring och populistisk nationalism, blir hans frånfälle också symboliskt: den bildade, orädde européns röst tystnar just när den som bäst behövs.

Hur frambringar då ett samhälle individer av Umberto Ecos dignitet? Intellektuella, som på basis av en bred och djup kunskap förmår kommentera såväl dåtid som samtid? Röster som tillför vetande och historiska perspektiv i en nufixerad tid? Eco själv var tydlig med svaret: genom en bildningsskola, som jämte naturvetenskap lär ut språk, historia, konst och filosofi. Europa kan omöjligt förstås utan Sapfo, Platon, Aristoteles, Augustinus och Dante, menade Eco och tog aktiv ställning för den klassiska utbildning han själv tagit del av, där antikens kultur, latin och grekiska tillhörde fundamenten. Ecos antiken sträckte sig bortom den nyklassicistiska vurmen för den vita marmors perfektion, till Medelhavsvärldens ständiga samspråk med sitt östliga arv, liksom till mysteriekulter, satir och ren fulhet.

Annons
Annons
Annons