Recension

Stockholm at large: Handbok om framtidens Stockholm.Bilder av ettsegregerat Stockholm

I ”Stockholm at large” konstateras att det inte sedan 1953 har presenterats någon ny viktig plan för Stockholms utbyggnad. Boken som handlar om huvudstadens framtid ges ut av Färgfabriken där ”Stockholm at large” tidigare gick som utställning.

Under strecket
Publicerad
Annons

Stockholm är segregerat. Stadens stadsdelar, och människor, behöver integreras med varandra. Om det handlar till stora delar boken Stockholm at large. Det är en viktig föresats. Men hur är det med integration? Innebär det att ge allting åt de som ingenting har i en sorts välvillig rasism.
Den välvilliga rasismen är att betrakta till exempel den tredje världen som en plats där det bara finns offer. Offer för en orättvis behandling, utan egen vilja, inaktiva. Vi kan ge dem våra pengar eller våra tankar så att de klarar sig. På så sätt behöver vi inte sätta något på spel. Vi behöver inte riskera att maktförhållandet ruckas. Att vi plötsligt märker att vi kan lära oss något av dem. Att vi också lever i en fattigdom. Kanske en annan sorts. Vi slipper mötas öga mot öga och lära oss något av varandra. Det är ett sätt att bibehålla distansen.

”Vad Stockholm behöver
är att inse att det är en av världens mest segregerade städer”, sa arkitekten Farshid Moussavi på Stockholm at large-projektet på Färgfabriken 2001. Nu har boken kommit som ska sammanfatta projektet och visa vidare framåt. I den skriver Ola Anderson att det är svårt att övertyga invånarna i förorterna om att det behöver byggas på ”deras kälkbackar och hundrastplatser - de enda fördelar den moderna förorten har att bjuda”. Vad vill han säga? Jo, att förorten inget har. Men också att han har någonting som han kan ge till förorten. Så ser den välvilliga rasismen ut i stadsbyggnadskläder. Det är inget konstigt. Det är ett beteende som vi känner från välgörare med mycket goda avsikter. Det är lätt att själv falla i den fällan. Den har införlivats i vårt tankesätt. Men det är ett problem om man menar allvar med att skapa förutsättningar för integration.
Det är först när sociologen Elisabet Lilja drar kniv mot urbantalibanerna som ”Stockholm at large” lämnar det instrumentella, och distanserade, beskrivandet av
de platser man vill integrera: ”Förändringar bör således göras utifrån en förståelse och respekt för den sociala verklighet, som finns på platsen”, skriver hon.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons