Annons

Karl Steinick:Bilden av islamofoben bör nyanseras

Islamofobin tycks sprida sig i samhället, men ­definitionen av begreppet är oklar och avgränsningen ­därmed besvärlig. Att, som Andreas Malm i ”Hatet mot muslimer”, placera all kritik mot islam i den islamofoba fållan kan kväva debatten och gynna populistiska krafter.

Under strecket
Publicerad

Islamofobi har under senare tid blivit ett hett debattämne, om den saken behöver det åtminstone inte råda någon oenighet. Det vanligaste sättet numera att undersöka en företeelses betydelse är att googla och en sökning på islamofobi ger 136000 träffar. Väljer man den franska varianten kommer man upp i det dubbla och engelskans islamophobia resulterar i 671000 alternativ. Den intresserade har alltså en del att utforska. Från dessa länkar kan man gå vidare till sajter som helt är ägnade åt att kartlägga islamofobins utbredning, till exempel islamophobia.org och islamophobia-watch.com.

Det finns vid det här laget en tämligen omfattande litteratur med anknytning till islamofobin, särskilt på engelska och franska. Åtskilliga akademiska studier av islam och muslimer i Europa har gjorts utifrån antropologiska och religionsvetenskapliga infallsvinklar, där även aspekter på muslimernas bemötande från majoritetssamhället granskats. Inom kulturstudierna har den postkoloniala teoribildningen, inspirerad av Edward Saids orientalismdiskussion, spelat en betydande roll. ”Elfte september” innebar en avsevärd ökning av intresset och muslimerna i ickemuslimska samhällen blev plötsligt en central fråga för forskning och debatt, framför allt väcktes intresset för hur muslimer skildras i massmedierna. Ett utmärkt exempel på dessa nya studier är Elizabeth Pooles ”Reporting Islam” som utkom 2002, vars titel anknyter till Saids 20 år äldre ”Covering Islam”. Poole gör en detaljerad analys, både kvantitativ och kvalitativ, av de brittiska mediernas rapportering om islam och muslimer.

Annons
Annons
Annons