Annons

Björn Kohlström:Bilden av en hårt arbetande konstnär

Affisch till ”Stranger than kindness”, en utställning som skulle ha öppnats på Kungliga Biblioteket i Köpenhamn i mars men som  har skjutits på framtiden på grund av coronaviruset.
Affisch till ”Stranger than kindness”, en utställning som skulle ha öppnats på Kungliga Biblioteket i Köpenhamn i mars men som har skjutits på framtiden på grund av coronaviruset. Foto: Ben Smith

Nick Caves kreativa process står i fokus i den ambitiösa katalogen ”Stranger than kindness” – och på utställningen i Danmark som inte har kunnat öppna. Den religiösa tematik som går tillbaka på Simone Weil och Johannes av Korset finns med, men tyvärr saknas den dödsföraktande komikern Cave.

Under strecket
Publicerad

Dokumentärfilmen ”20 000 days on Earth” från 2014 utger sig vara en typisk dag i rockstjärnan Nick Caves liv. Han spelar en upphöjd version av sig själv, där han framstår som en manisk arbetsnarkoman som bara lever för stunderna vid skrivmaskinen. Höjdpunkten är när han besöker ett fiktivt ”arkiv” och inför ett antal medarbetare lägger ut texten om en av The Birthday Partys konserter i Köln 1981, där en man ur publiken tog sig upp på scenen och urinerade på basisten Tracey Pew. Med en kombination av gravallvar och uppspelthet greppar Cave en pekpinne för att peka ut strålen, och blir därmed inkarnationen av en lärare, en inriktning som hans konstnärskap alltmer har rört sig mot.

Den persona han tidigare flitigast har anlitat på scenen tillhör predikantens, med en röst som man kan låna en formulering av Marcel Proust för att beskriva: ”/…/ ibland tror man sig också höra ett fängslat andeväsen som kämpar längst inne i den sinnrika lådan, förhäxad och skälvande som en djävul i en vigvattenskål; ibland åter är det som om ett övernaturligt och rent väsende kom svävande genom luften och spred sitt osynliga budskap” (Gunnel Vallquists översättning).

Annons
Annons
Annons