Annons
X
Annons
X
Sverige
Kommentar

Mårten Schultz: Bilden av Bråvalladomen stämmer inte

Foto: Pontus Lundahl/TT / TT NYHETSBYRÅN

"Å andra sidan menar tingsrätten att en ung flicka har rätt att kraftigt berusa sig på en festival och umgås med okända killar utan att för den skull behöva räkna med att bli utnyttjad sexuellt."

Det har skrivits en del om den här meningen i en dom från Norrköpings tingsrätt, den så kallade Bråvalladomen.

Många har uppskattat att tingsrätten skrivit vad som närmast ser ut som ett programuttalande. Självförvållad berusning och umgänge med killgäng är inte ett samtycke till sex. Ofrivilligt sex under sådana förhållanden kan fortfarande vara våldtäkt.

Det låter så självklart att det inte borde behöva sägas. Men det är skönt att det sägs eftersom det ger en motbild till en fördomsfull och moraliserande rättstillämpning, där domstolarna tror mer på våldtäktsmännen än tjejerna och där gubbiga domare förvandlar orimliga tvivel till rimliga tvivel och därefter till friande domar.

Så där har domen tagits emot. Men bilden stämmer inte. Tingsrätten gör inte något programuttalande om att lagen inte anser att flickor är lovligt villebråd för att de berusat sig och därefter hänger med killgäng. Något sådant programuttalande behövs nämligen inte. Det är en självklarhet och något som domstolarna tar som en given utgångspunkt i alla de mål där dessa förutsättningar är för handen.

Tingsrättens uttalande görs inte i domens straffrättsliga bedömning, det vill säga, den delen av domen där frågan är om de tilltalade ska dömas för brott eller inte. Det är ett uttalande inom ramen för bedömningen av kränkningsersättning. Det är skadeståndsrätt och inte straffrätt. Och det gör värdet i uttalandet helt annorlunda.

I skadeståndsrätten talar vi (normalt) inte om samtycke eller medvållande vid bedömningar av brottsoffrets rätt till kränkningsersättningar.

Däremot aktualiseras frågan om brottsoffret värnat sin integritet i vissa fall. Om A bestämmer träff med B för att "göra upp" och B därefter misshandlar A kan rätten till kränkningsersättning falla bort – A har inte värnat sin integritet i tillräcklig utsträckning.

I skadeståndsrättsliga sammanhang blir sådana här uttalanden, som i straffrätten vore en självklarhet, alltså naturliga.

Annons
X

Samtidigt går det inte att komma ifrån att tingsrättens formulering även ur skadeståndsrättslig synvinkel är en självklarhet, om än inte lika mycket av en självklarhet. Det är fullkomligt främmande för skadeståndsrätten att en person som utsatts för grov våldtäkt skulle kunna anses ha givit upp sin integritet på ett rättsligt relevant sätt.

Att formuleringen ovan fått vingar är en indikation på den fördomsfulla syn som präglar domstolarnas arbete med sexualbrottmålen.

Det har uppstått en viskningslek om domar som är kända som "Tenstafallet", "Tumbamålet" eller "Stureplansprofilerna".

Det finns starka åsikter om dessa domar. Men åsikterna bygger nästan alltid på felaktiga bilder av vad domstolarna faktiskt skrivit. Det är viskningar, vantolkningar eller citat tagna ur sitt sammanhang som ger verklighetsbilden.

Bråvalladomen verkar ha hamnat i samma fack, även om det är glädjande att denna gång en lösryckt mening tas till intäkt för att prisa rättsskipningen snarare än att klandra den.

Stäng

SvD VIN & MAT:s NYHETSBREV – vintips och recept direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Men domen hade ändå förtjänat ett bättre öde.

    För i de mindre klickvänliga delarna av domskälen som rör straffansvaret säger tingsrätten andra kloka och rentav hoppingivande saker om samtycke och berusning med mycket större betydelse i denna diskussion.

    Här förs ett nyanserat resonemang om förhållandet mellan skyddet för den sexuella integriteten och rättssäkerhetsaspekter.

    Sådana nyanser når dock sällan fram på Facebook.

    Annons
    Annons
    X
    Foto: Pontus Lundahl/TT / TT NYHETSBYRÅN Bild 1 av 1
    Annons
    X
    Annons
    X