Annons
X
Annons
X

”Bidöden hotar stora delar av vår matförsörjning”

Överallt sprids nyheter om hur bina riskerar att slås ut av människans framfart, och det är uppenbart att allt mer står på spel. Cirka var tredje tugga vi äter och runt 70 procent av antalet grödor är helt eller delvis beroende av insektspollinering, skriver flera debattörer.

Både i staden och på landet drabbas bina hårt av gifter som männi­skan sprider. Forskning visar att flera olika bekämpningsmedel kan skada deras navigeringsförmåga, skriver artikelförfattarna.
Både i staden och på landet drabbas bina hårt av gifter som männi­skan sprider. Forskning visar att flera olika bekämpningsmedel kan skada deras navigeringsförmåga, skriver artikelförfattarna. Foto: Henrik Montgomery/TT

DEBATT | BIDÖDEN

Det räcker att ta en titt i kylskåpet eller på kökshyllorna för att inse vilken betydelse bina har i vår vardag. Utan deras pollinering av blommor under vår och sommar skulle utbudet på våra matbord krympa betänk­ligt. Hela familjen bin, både honungsbin och vildbin/humlor, är viktiga men de har olika nischer och utbredning.

Bina pollinerar till exempel äpplen, jordgubbar, päron, blåbär, cashew, mandel, kiwi, nektariner, körsbär, zucchini, kardemumma och kaffe. Listan är lång. Ny forskning från Lunds universitet visar dessutom att honung och honungsbinas mjölksyrabakterier kan komma att ersätta antibiotika inom vården, när problemen med resistens växer.

Människan sprutar med bekämpnings­medel, förändrar landskapet mot enformighet i stället för mångfald och bidrar till att sprida honungsbinas sjukdomar och parasiter, och då räcker inte deras unika anpassningsförmåga längre till. I delar av Kina har bina slagits ut helt och människor pollinerar för hand. I USA, där stora delar av jordbruket är helt beroende av honungsbin, har över 40 procent av landets bisamhällen dött per år de senaste åren. Det har gått så långt att USA måste importera friska bisamhällen då de ­inhemska inte längre räcker till.

Annons
X

Så sent som den 22 mars i år listades för ­första gången ett vildbi på listan över utrotnings­hotade arter i USA, humlan Bombus affi­nis som nästan helt slagits ut i hela landet. Liknande exempel finns i andra delar av världen. 

Läget har blivit så allvarligt att det nu forskas på robotbin som forskare hoppas kunna ersätta bina med i framtiden om de inte kan räddas eller återinföras i ett jordbruk som kräver pollineringstjänster. Detta är en ohållbar lösning.

En ekonomiskt och biologiskt säkrare ­metod är att återställa en bättre livsmiljö för både vilda bin och honungsbin. Till att börja med kan stadsmiljön bli en tillflykt. Faktum är att bin kan trivas utmärkt i städerna, där det finns blommande växter under hela sommarhalvåret.  Ibland kan det till och med finnas mer föda för bina under längre tid i staden än på landsbygden, där monokulturer på vissa håll ersatt de naturliga habitaten. 

Både i staden och på landet drabbas bina hårt av gifter som människan sprider. Forskning visar att flera olika bekämpningsmedel, framför allt de så kallade neonikotinoiderna och även glyfosat, kan skada deras navigeringsförmåga. Denna förmåga att orientera sig i landskapet kring kupan eller boet är avgörande för binas liv och försörjning. De hämtar inte bara hem mat i form av nektar och pollen, utan även vatten till ynglet och kittämnen till tätning och desinficering av bosta­den. 

Tre olika neonikotinoider förbjöds 2013 i EU för betning av jordbruksgrödor som är attrak­tiva för bin. Trädgårdsaffärer, webbutiker och flera stora affärskedjor säljer dock fort­farande varianter av Myrr, Swirr, Provado, Maxforce, Substral insektsmedel och Calypso som ­innehåller neonikotinoiderna imidakloprid, acetamiprid och tiakloprid. Dessa används i stor mängd i svenska villaträdgårdar. 

Inom jordbruket sprids fortfarande en rad neonikotinoidpreparat, även i blommande grödor. I Kemikalieinspektionens bekämpningsmedelsregister redovisas vilka preparat som är godkända, vilket aktivt ämne de innehåller och vilket syfte de har. Men den 23 mars blev det känt att EU arbetar med ett nytt förslag om ett generellt förbud mot dessa ­ämnen.

Inte bara insektsmedel är farliga för bin. Roundup är ett vanligt ogräsmedel och det innehåller (i likhet med Rambo, Resolva och Glyfonova) glyfosat som visats påverka binas förmåga att hitta hem. 

Senare års framsteg i den ekologiska ­odlingen innebär att den globalt sett kan ge större skördar än det konventionella jord­bruket.

Undersökningar av skånska vattendrag vid länsstyrelsernas miljöövervakning 2015 har visat att det finns en rad olika bekämpningsmedel i vattnet. Glyfosat (Roundup) och dess nedbrytningsprodukter hittades i stort sett i alla proverna, och neonikotinoiderna imidakloprid och tiakloprid i 30–35 procent av dem.

Vilken effekt denna mix av kemikalier har på människokroppen, pollinerare och andra livsformer vet vi ännu inte. Det är därför av största vikt att tillämpa försiktighetsprincipen i fråga om kemiska medel. Alternativ finns ­redan i form av ekologisk odling samt nya och gamla metoder för biologisk bekämp­ning av skadegörare och sjukdomar. Delvis är det en fråga om kunskap att skapa funge­rande ekosystem, vilket kan göra gifterna överflödiga.  

En FN-rapport fastslog i januari i år att bekämpnings­medlen inte är rätt väg att gå. De har allvarliga konsekvenser för hälsa, samhälle, miljö och biologisk mångfald. Rappor­ten konstaterar att dessa kemikalier hotar livsmedelsförsörjningen på längre sikt, eftersom den är beroende av en mångfald av bin och andra pollinatörer. 

Senare års framsteg i den ekologiska ­odlingen innebär att den globalt sett kan ge större skördar än det konventionella jord­bruket. Samtidigt kan vi konstatera att gift- och konstgödselfri odling har försörjt mänskligheten i många tusen år, medan icke eko­logiska odlingsmetoder har tillämpats i stor skala i mindre än hundra år. Är bidöden i Kina och USA ett tecken på att dessa metoder inte fungerar i längden? 

Att kemikalieindustrin med Monsanto och Bayer i spetsen lobbar hårt för att få sälja sina produkter är förståeligt. De förlorar stora inkoms­ter när dessa medel förbjuds. Men inte kan vi låta både bina och människans framtida försörjning hotas av sådan kort­siktig och egennyttig hänsyn? Det är även ­viktigt att arbeta för att liknande regleringar ­införs i hela världen för att inte marknads­föringen och försäljningen av dessa biocider ska intensifieras i andra länder i stället.

Vi måste dra nytta av det snabbt växande intresset för biodling, honungsbin och vildbin för att skapa miljöer både i städerna och på landsbygden, där många arter av bin kan trivas. Vi behöver bina mer än de behöver oss. En viktig faktor är att minska halterna av bekämpnings­medel i miljön, både för binas, för mänsklighetens och för ekonomins skull!

Johan Landgren

författare ”Olja för blåbär – Energi, makt och hållbarhet”

Marita Delvert

ordförande Sveriges ­biodlares riksförbund, SBR

Monica Selling

förbunds­styrelse­ledamot Sveriges biodlares riksförbund, SBR

Mattias Ahlstedt

ordförande Naturskyddsföreningen Dalarna

­Lasse Helander

ekoodlare sedan 49 år, ekokonsult och ­biodlare

Eva Gustavsson

biodlare

Annons
Annons
X

Både i staden och på landet drabbas bina hårt av gifter som männi­skan sprider. Forskning visar att flera olika bekämpningsmedel kan skada deras navigeringsförmåga, skriver artikelförfattarna.

Foto: Henrik Montgomery/TT Bild 1 av 1
Annons
X
Annons
X