Annons

Bibliotek vid Slussen skulle lösa två problem

Historisk chans. Djärva lösningar har efterfrågats för att lösa Stockholms byggnadsproblem. Men märkesbyggnader är inget självändamål, skriver Eva Eriksson i sitt avslutande inlägg i debatten om Stads­biblioteket. Vad som behövs är smarta lösningar och stark form på rätt plats.

Publicerad

Stadsbibliotekarien Inga Lundén har stora visioner för bibliotekets utveckling och uppmanar oss att tänka djärvt (SvD 10/10). Det är utmärkt, hennes uppgift är att vara expansiv och se framåt. Frågan är bara om hon tänkt tillräckligt djärvt, och tillräckligt långt.Som exempel på djärv arkitektur nämns ofta biblioteket i Seattle. Det är en mycket stor byggnad med glasfasader i sluttande plan, vilket ger genomlysta biblioteksutrymmen. En absolut motsats till de instängda lokaler som blir följden om man gräver in sig i en kulle. Ett mer näraliggande exem­pel på ett djärvt och vackert nybyggt bibliotek är Den Sorte Diamant i Köpenhamn. Det är byggt med bakänden över en hårt trafikerad gata, men vänder sig med en storartad interiör mot vattnet och har blivit ett lyft för hela området.

I det nya kunskapssamhället behövs bibliotek. Men utvecklingen går, som Wilfried Wang påpekade (SvD 4/10), mot ökad specialisering. Det kräver i sin tur olika byggnader för olika kunskapsfält. Norr om Odenplan ligger ett bälte av växande akademiska institutioner, där det kommer att behövas ett nätverk av specialbibliotek, utöver Universitetsbiblioteket i Frescati. Studenter, lärare och alla andra som behöver tillgång till böcker har ju också för länge sedan lärt sig att se Stockholms olika bibliotek som just ett nätverk. Redan hemma vid datorn tar man reda på var de böcker man behöver finns. Det är knappast någon risk att inte Asplunds biblioteksbyggnad även fortsättningsvis kommer att kunna fungera som bibliotek. Den fråga som bör ställas är vilka funktioner och vilka delar av bokbeståndet som måste hållas tillgängliga på en och samma plats.

Annons
Annons
Annons