Annons
X
Annons
X
Kultur
Krönika

Josefin Holmström: Bibelns utmanande ord tröstar mer än mindfulnesskurser

Vad ska människan göra med sin hopplöshet och osäkerhet? Jag gick på ett seminarium häromdagen, anordnat av historiska fakulteten här i Cambridge: det skulle handla om den amerikanska demokratin efter Trump och hette något i stil med ”Är det så här demokratin slutar?”. Mycket apokalyptiskt. Föreläsaren var märkbart tagen, liksom stora delar av rummet. Samtliga var akademiker, men de stod nu inför den stora osäkerheten, och de tyckte inte om det. Den utförliga politiska analysen slutade i: antingen blir Trumpadministrationen katastrofal för demokratin – eller så blir den det inte. Det är för tidigt att säga. Vi vet inte. Vi kan bara spekulera.

På väg hem trängde jag mig igenom en demonstration där arga människor ropade slagord som den amerikanske presidenten aldrig kommer höra. Någon månad tidigare har tjugotalet studenter lyft hemsnickrade plakat i regnet utanför King’s College; de lyckades inte ens dra till sig någon publik, än mindre någon politisk representant. Jag tänkte på brexit och universitetsstaden som vaknade lamslagen dagen efter omröstningen. Här hade över 70 procent röstat för att stanna i EU. Allt annat vore otänkbart. De kunde inte förstå vad som hade hänt; de fortsatte att protestera och demonstrera. Det lokala hipsterkaféet bidrar fortfarande med politiska oneliners eller utelistor (Trump, brexit, konservatism) skrivna på en sån där svart tavla där man brukar redovisa dagens rätt.

Allt är öppet och oklart. Universitetet, till brädden fyllt av internationella studenter och akademiker från mängder av EU-länder, står och stampar. Man känner lukten av den, en metallisk lukt som när ett tåg hastigt bromsar in: osäkerheten. Akademiker tycker om att ha kontroll. De gillar bevis, studier, kurvor och tabeller, indikationer, statistiskt säkerställda resultat. Och logik. Saker och ting ska helst följa den förväntade banan. Det är inget nytt, förstås; forskningen har länge uppehållit sig vid människans avsky för osäkerhet. Det finns till och med en studie från 60-talet som visar att människor hellre får en elektrisk stöt direkt än att behöva vänta på att kanske, eventuellt, få den senare. Det är själva väntan som är outhärdlig.

Annons
X

Och den väntan blir förstår värre ju mer som står på spel. Nu handlar det inte om en elektrisk stöt, det rör sig i stället om det globala säkerhetsläget och framtiden för miljoner människor. Så frågan blir, åter igen: vad ska människan göra med sin osäkerhet? Cambridgeuniversitetet vill gärna pracka på studenterna mindfulnesskurser.

Själv vänder jag mig hellre till Bibeln, med böcker skrivna under tusentals år av människor som genomlevt ännu osäkrare tider än vi, skrivna för människor som lidit, människor på flykt. Här finns Predikarens lugn som kanske kan tyckas resignerat, men som mynnar ut i en tro på en allsmäktig Gud. Här finns Jesu ord till människan: ”Gör er alltså inte bekymmer för morgondagen. Den skall själv bära sitt bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga.”

Det är utmanande ord, men också ord som har stått sig genom århundraden av osäkerhet. Och det är något att luta sig mot.

Annons
Annons
X
Annons
X
Annons
X