Annons

Hans-Roland Johnsson: Bevingad poet med fötterna på jorden

Det är ingen lätt uppgift att anmärka på Victor Hugo och hans lika svulstiga som imponerande litterära och filosofiska ambitioner. Till underhållningsvärdet i Jean-Marc Hovasses biografi bidrar hans distanserade och ibland skämtsamma förhållande till giganten.

Publicerad
Victor Hugo, fotograferad av sonen Charles, 1853.
Victor Hugo, fotograferad av sonen Charles, 1853. Foto: AOP

På ett fotografi från 1853 ses Victor Hugo sitta ensam högt uppe på en klippa vid en strand, närmare himlen än jorden, och med blicken vänd in mot land i en pose som får betraktaren att tro att Hugo inte vill se ut över havet bakom sig. Detta suggestiva foto, taget av hans son Charles, är en bra illustration till Hugos situation under 1850-talet då han levde i exil. Två år tidigare hade han blivit tvungen att hals över huvud fly från Frankrike efter Louis-Napoléon Bonapartes, Napoleon I:s brorsons, maktövertagande, och han befann sig nu som politisk flykting på ön Jersey i Engelska kanalen, inte långt från den franska kusten. Trots att fotografiet visar en, som det tycks, i förskingringen ensam och till naturen utlämnad man, var Hugo långt ifrån bruten. Tvärtom, han vände Frankrike och dess nye kejsare, som tagit sig namnet Napoleon III, föraktfyllt ryggen, som om hans klippa var en tron än mer majestätisk än den som Frankrikes härskare orättfärdigt hade bemäktigat sig.

Victor Hugo, fotograferad av sonen Charles, 1853.

Foto: AOP Bild 1 av 1
Annons
Annons
Annons
Annons