Annons
Krönika

Anna-Malin Karlsson:Betoningssjukan är knappast livshotande

Kommentarsfält och sociala medier är fulla av kommentarer om radiopratares förmodat felaktiga betoningar. Men övergången från skriftligt till talat språk innehåller många fallgropar.

Under strecket
Publicerad

Språkspalterna handlar mest om skrivet språk, liksom nästan all språkvård. Det är för skrift vi har officiella normer, exempelvis för stavning och interpunktion. Skriftlig kommunikation är dessutom ofta svårare: texter blir ibland alltför byråkratiska eller helt enkelt oklara. Och det är lätt att diskutera skriftspråk. Det syns, och det är inte så personligt. Ingen blir kränkt av förkortningsregler.

Men kanske borde vi skriva mer om talat språk. Det finns onekligen ett intresse. I kommentarsfält och i sociala medier går debatten hög om radioprat. Det är bra att språk diskuteras, men problemen här är minst två - och de hänger ihop. För det första saknas ett beskrivande språk som är tillräckligt precist för att man ska vara överens om vad man talar om. Samma persons tal kan beskrivas som ”välfraserat” och ”slappt”. Samma röst kan vara ”hurtig” och ”slarvig”. För det andra blir kritiken lätt väldigt personlig, både i den meningen att den är subjektiv och att den angriper personliga egenskaper.

Annons
Annons
Annons