Annons
Krönika

Carl-Johan Malmberg:Besvikelsen i att möta en litterär gigant

James Joyce och Marcel Proust
James Joyce och Marcel Proust Foto: Marc O'Sullivan/IBL
Under strecket
Publicerad

De litterära giganternas möten med varandra är inte sällan en besvikelse, för dem själva liksom för eftervärlden. När James Joyce och Marcel Proust träffas i Paris 1922 uppstår ingen kontakt. Richard Davenport-Hines berättar i sin underhållande bok ”A night at the Majestic” hur de båda romanförfattarna hamnar bredvid varandra på en middag; Joyce klagar över sin dåliga syn, Proust över sin dåliga matsmältning, båda beklagar att de inte läst något av den andre, men ingen av dem visar någon lust att göra det. Dessa två så nyskapande författare vars verk präglas av social och psykologisk nyfikenhet förblir lika inneslutna i sig själva som i sina pågående verk – Proust håller på att avsluta sitt stora romanbygge, Joyce planerar ”Finnegans Wake” – ingen släpper den andre över Jagets uppfällda bro. Resultatet: ett på sitt sätt storslaget icke-möte.

Bättre gick det när Virginia Woolf och William Butler Yeats möttes i november 1930 hos societetsvärdinnan Ottoline Morrell. Virginia skildrar det i sin dagbok: ”Rörd tryckte jag hans hand när vi skildes och tänkte Detta är att trycka en berömd hand.” Och hon ger en märklig bild för bäraren av handen när hon skriver ”Jag imponerades av hans omedelbarhet, hans kärvhet. Inget luddigt och drömskt. Han verkade leva mitt i en ofantligt sammansatt törnbuske, därifrån kunde han träda ut när han så ville, och sedan dra sig in igen. Och varje liten kvist var verklig för honom.”

Annons
Annons
Annons