Annons

Kristoffer Leandoer:Besök i glömskans skymningsvärld

I ett trettiotal böcker har Patrick Modiano lyckats förena bred tillgänglighet med gåtfullhet som få andra författare. Liksom hos Proust är det det återvunna minnet – bron mellan den bortglömda ungdomen och nuets gestalt – som står i fokus.

Publicerad
Patrick Modiano i Paris 1969.
Patrick Modiano i Paris 1969. Foto: SOPHIE BASSOULS/AOP

”Jag var ingenting, jag smälte ihop med detta skymningsljus, dessa gator.” Så anspråkslöst beskriver årets Nobelpristagare i litteratur sin egen person i hans på svenska senast utgivna roman ”Dora Bruder”. Det är ingen slump: tre decennier tidigare börjar han ”De dunkla butikernas gata”, den roman som gav honom 1978 års Goncourtpris, med nästan samma ord: ”Jag är ingenting. Bara en ljus silhuett på en trottoarservering den där kvällen.” Det ska bli intressant att se hur denne omvittnat skygge person, som helst besöker sitt förlag Gallimard vid lunchtid när korridorerna är tomma, nu hanterar att hamna i ett helt annat slags ljus: strålkastarskenet kring ett Nobelpris har knappast något skymningslikt över sig.

Patrick Modiano i Paris 1969.

Foto: SOPHIE BASSOULS/AOP Bild 1 av 1
Annons
Annons
Annons
Annons