X
Annons
X
Recension

Fans. En bok om besatthet Besatta av stjärnglans

Fredik Strages bok om den svans som kallas fans innehåller flera skrämmande exempel på när dyrkan övergår i förföljelse. Men det hade varit intressant med en jämförelse med till exempel pingströrelsen, skriver Johan Lundberg.

Förföljandet kan på många sätt ses som sinnebilden av den postmoderna fiktionen. Ett litterärt exempel skulle kunna utgöras av Paul Austers New York-trilogi, där ett återkommande tema är gestalter med väldigt vag självkänsla som i förföljandet av en annan person tycker sig få en mening med sin tillvaro, ja kanske rentav en egen identitet. ”I betraktandet låg, helt kantianskt, / den tidens kärleksliv förborgat // eller kanske, i att bli betraktad”. Så låter det i en dikt från 90-talet av Lars Gustafsson - en författare som också han intresserat sig för för den egna identitetens godtyckliga karaktär.
Just dessa texter faller mig i minnet när jag läser Fredrik Strages välskrivna bok Fans. En bok om besatthet, vilken i ett antal essäer skildrar idoldyrkan inom framförallt populärmusiken - från skrikande fjortonåringar som upplever den ultimata lyckan när de ser en skymt av några bakfulla pojkgruppsmedlemmar på väg in i en limousine utanför Sheraton, till stalkern som även i den mest avvisande gesten från sin idol tycker sig se ett hemligt tecken på kärlek.
Paradoxalt nog är det just i de lite äldre exemplen som Strages bok tycks säga som mest om nuet. Han ägnar ett långt kapitel åt den kvinna som brände ner Evert Taubes Sjösala på 70-talet, och som efter Taubes död fortsatte att uppvakta sonen Sven-Bertil med samma märkliga mix av villkorslös kärlek och rena terroraktioner. Själva historien visar sig gå tillbaka ända till 50-talet då kvinnan ifråga gjorde sig känd som en av Sveriges första kvinnliga fallskärmshopperskor, men uteslöts ur hoppklubben sedan hon börjat bete sig märkligt gentemot klubbens manlige ordförande.

Själva det mönster som sedan följer framstår som karakteristiskt för flera av de fans som det berättas om i boken. I samband med en personlig tragedi av något slag kommer de i kontakt med den artist som de sedan blir mer eller mindre besatta av. I Taube-kvinnans fall är det efter att hon skilt sig som hon
på radion får höra Evert Taube och får vad som närmast kan beskrivas som en uppenbarelse.
Den mediala situationen spelar förstås in här: genom att skapa en falsk förtrolighet gör medierna att kändisen framstår som en nära bekant, som en tvillingsjäl. I tidningar och tv avläser stalkern ideligen signaler från Taube till just henne. På ett liknande sätt präglas ju de internationellt mest kända stalkarna i modern tid, Mike Chapman, John Lennons mördare, och John Hinckley jr - som försökte mörda Reagan för att imponera på Jodie Foster - av ett ytterst komplext medialt samspel mellan verkligt och fiktivt.

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X