Recension

Människa straxBeröringsskräck för den skitiga döden

Under strecket
Publicerad
Annons

Efter att nyligen ha läst Pia Tafdrups diktsamling ”Tarkovskijs heste” (recenserad i SvD 31/12) om sin fars sista dagar och död och efter att själv nyligen ha förlorat min far, eller snarare hans fysiska närvaro, blir jag lite förbryllad av Stefan Foconis diktsamling Människa strax, som hela tiden just kretsar kring döden.

Mig tycks det som om Foconi inte riktigt fokuserar, som om han i stället för att verkligen skriva om och försjunka i sorgearbetet efter vad som verkar vara hans egen fars död snarare skriver om döden i allmänhet, möjligen därför att han, som han själv antyder, inte hade så nära kontakt med fadern under dennes sista år utan att känslan av samhörighet med honom på ett nästan feberaktigt sätt tycks ha blossat upp i samband med hans död.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons