X
Annons
X
Krönika

Lars Ring: Bergmans dämoner elektrifierar Dramaten

Bergmanfestivalen är nästan över. Bara några enstaka gästföreställningar återstår, plus alla Dramatenuppsättningar som kommer att fortsätta att spelas under hösten. Projektet har tveklöst varit en stor framgång: konstnärligt och publikt. Dramatenchefen Eirik Stubø har, med erfarenhet från Ibsenfestivalen på norska Nationalheatret och samman med projektledaren Ulrika Josephsson, arbetat upp en fin energi och febrig iver efter nya upplevelser – just det som kännetecknar en lyckad festival, oavsett kategori. Man har förtydligat vilken tradition och formmässig grund Dramaten står på, och definierat sig och sin publik. Vilket är en nödvändighet idag när all konst har svårt att nå sina avnämargrupper, och göra dem trofasta.

Några gästspel har varit mer än vanligt starka. Som Jan Bosses tolkning av "Höstsonaten" från Deutsches Theater, Berlin. Historien är välkänd: en kvinnlig konsertpianist besöker sin dotter och anklagas för att ha förstört en rad liv. Bosses genidrag är att han rent kostymmässigt för tillbaka skeendet till det förra sekelskiftet, till Ibsen- och Strindbergland. Han visar effektivt vilken utsökt kompilatör Bergman var, hur han bygger på "Lille Eyolf", "Pelikanen" och kanhända framför allt på "Måsen" när han skildrar denna tragedi om konflikten mellan familjeband och konstnärskap.

”Höstsonaten”.

Foto: Bettina Stöß Bild 1 av 2

”Enskilda samtal”.

Foto: Dramaten Bild 2 av 2
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X